Göran Greider: Stefan Löfven missade tåget

Jag hoppas det inte var tåget som gick. Hösten inleddes i en allmän känsla av att något är på väg att ske i opinionen och med opinionen menar jag vanligt folk. Alla dessa människor som inte ägnar dagarna åt att grubbla över politik utan gör det litet då och då. Hos dessa verkade känslan plötsligt växa av att den politik som Alliansen för inte längre ger någonting – långt in i borgerliga väljarled inföll en leda vid den rådande politiken. Genom de sprickor i välfärden som orsakats av skattesänkningarna började råttorna titta ut och in, som det heter i den gamla proggsången. Och folk blev mer öppet oroliga än tidigare: över skolan, äldreomsorgen, klassklyftorna.

I denna mikrohistoriska politiska analys känns det som om det under loppet av några få veckor – veckorna kring presentationen av statsbudgeten och oppositionens skuggbudgetar – verkligen stod och vägde: ett litet vägskäl anades. Därefter gick det fort. Socialdemokraterna deklarerade att de var emot ett femte jobbskatteavdrag men ändå inte skulle riva upp det om det genomfördes. Och plötsligt verkade det som det där anade vägskälet upplöstes, som när snön faller ymnigt över två skogsvägar som möts och alla alternativ är borta.