BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
I slutet av förra året var jag med och anordnade en demonstration precis där flaggan står nu. En demonstration mot nazism. Den dagen var varenda meter på torget fylld av människor som ville visa att nazismen inte kunde få fotfäste i Sverige. En yttring nog så viktig, men samtidigt, bara ett par hundra meter bort, marscherade hundratals uniformerade nazister med flaggor, sköldar och polisbeskydd. Rakt genom stan. Och både innan och efter den dagen har de marscherat och demonstrerat på gator över hela Sverige, under den svenska yttrandefrihetens fana. Skyddade av vår demokrati men emot densamma.
”Med ökande klassklyftor, ett politiskt miserabelt läge, rasister i riksdagen, skatteflykter utan like, utbredd ojämställdhet, en arbetsmarknad med stora problem – vad är vi annars om inte trasiga?”
En böjd flaggstång med svenska flaggan halvvägs ner mot marken, är i alla fall i den här betraktarens ögon en symbol för ett land lite på dekis. Med ökande klassklyftor, ett politiskt miserabelt läge, rasister i riksdagen, skatteflykter utan like, utbredd ojämställdhet, en arbetsmarknad med stora problem och ett splittrat folk – vad är vi annars om inte trasiga?
Det är svårt att förlika sig med tanken på att Sverige säljer vapen och materiel som används för att kränka mänskliga rättigheter i diktaturer för att det enligt politikerna hjälper till att göra länderna friare. Handlar vapen med dem. Sedan låter vi krigsdrabbade barn sitta på Medborgarplatsens trappa och be för sina liv, hämtar ut papperslösa barn ur en kyrklig aktivitet och tvångsutvisar hbtq-personer och politiskt aktiva till säkra dödsdomar. Vi sitter snällt i knät på presidenten till vad som håller på att utvecklas till en av världens värsta diktaturer – Turkiet – för att vi till varje pris inte vill ha hit flyktingar från Syrien. Det pågår på allvar diskussioner om att gå med i det militära samarbetet Nato – där bland annat ovan nämnda president sitter i gott sällskap av USA och Donald Trump. Skulle de vara våra vänner? Knappast.
Egentligen är det konstigt att extremhögern inte har gjort konstverket till ”sitt eget”. Det skulle ju kunna representera allt de själva kontinuerligt tjatar om; att Sverige är just precis ett trasigt och skadat land, att nationen är hotad och att svenska flaggan skändas.
Nazister och allmänna högerextrema har sedan länge försökt kidnappa den svenska flaggan för sina syften och använder den redan som sin egen, nästan patenterade, symbol i sociala medier. Ofta i kombination med en t-shirt med en viking eller en ylande varg och i princip alltid i närvaro av riktigt sur och bitter kritik mot statsapparaten, statsministern (med felstavat namn) och PK-maffian.
Under natten till torsdagen greps en man i samband med att han skulle ha försökt såga ner konstverket men han släpptes strax därefter eftersom man ”inte kunde styrka brott”. Mannens förklaring till tilltaget var att han inte alls som det först verkade skulle såga ner flaggstången, utan att det i stället handlade om att han skulle tillföra något. Bland annat hade han planer på att hänga upp ett järnrör i den. Nu lyckades han ju inte med det, men hade han gjort det hade resultatet enligt min mening blivit än mer talande för Sverige idag.
En böjd flaggstång med ett järnrör i. Som en symbol för hur Sverige, detta stolta och vackra land, håller på att ge efter för ett gäng galna riksdagsrasister som svingar järnrör mot vanliga medborgare på stan och uppmuntrar sina fotsoldater till att använda den svenska flaggan som en täckmantel för att kunna få vräka ur sig de värsta rasistiska och nazistiska spyorna mot oskyldiga ungdomar som kämpar för sina liv.
För att, i den mån det går, förekomma långa utropsteckentäta, illa stavade och uppretade mejl från Anders, Lars, Håkan och diverse andra arga män, tillika bästa vänner till den svenska nationen och den svenska flaggan, får jag väl erkänna att jag skriver detta från toppen av PK-feminaziberget där jag som bekant spenderat rätt lång tid nu, tillsammans med andra medieprofiler och journalister som hotas och förföljs för att ha gjort sina röster hörda, råkar vara kvinnor eller har politiska sympatier som sätter mänskliga rättigheter högre än kapitalism och rasism.
Jag känner ingen särskild kärlek eller stolthet för den här nationen för vad den är just nu. Den böjda flaggstången på Sergels torg borde stå kvar. Och i ärlighetens namn hade jag inte brytt mig nämnvärt om alla flaggstänger böjts. Det känns… ärligt på något sätt.
