Men när det arbetskraftstillstånd som Shabab hade skulle förnyas visade det sig att den tidigare arbetsgivaren betalat ut för lite pension under en tid. Felet rättades till. Men ett problem kvarstod ändå. Migrationsverket ansåg inte att Shabab tjänat så mycket som krävdes för att godkänna ett nytt tillstånd. I stället beordrades Shabab att packa väskorna och lämna landet.
Och inte bara han heller.
Det finns flera som behandlats som Shabab. Som exempel Hüseyin, som blev ett av de första kända exemplen på vilka konsekvenser reglerna om arbetskraftsinvandring innebar för arbetstagare. Hans arbetsgivare betalade ut för lite lön – 216 kronor mindre än vad som angavs i för arbetsplatsen gällande kollektivavtal. Därför skulle Hüseyin utvisas. Och likaså Danyar, en pizzabagare, som skulle utvisas för att inte heller hans arbetsgivare hade lyckats göra rätt och betala rätt lön. Danyar fick strax under femhundringen i månaden för lite och uppfyllde inte heller han kraven på inkomst enligt gällande kollektivavtalsnivå.
Sverige har dessutom under de senaste åren placerat sig på kartan som landet dit bärplockare från länder som Thailand kan komma och bli lurade på lön och villkor. Eller skogsarbetarna från Kambodja, som kom hit i hopp om ett bra jobb med en bra lön men tvingades arbeta under närmast slavliknande förhållanden och blåstes på betalningen. Och så var det det där med att anställda på McDonald’s, världens största snabbmatskedja, fick betala för sina anställningskontrakt för att få dem. För att få arbetskraftstillstånd i Sverige.
Det här handlar om människor som inte själva gjort något fel. De har drabbats av ett dåligt system och av arbetsgivare som gjort fel vare sig det var medvetet eller inte. Reglerna om arbetskraftsinvandring är utformade för att alltid straffa arbetstagare hellre än arbetsgivare. De är skrivna för att knyta arbetstagare till arbetsgivarna på ett sådant sätt så att maktmissbruk möjliggörs. De öppnar för falska anställningserbjudanden – för de är ändå inte bindande. De har, sedan de började gälla, lagt grunden för en ny del av arbetsmarknaden – där rättigheter som andra arbetstagare kan ta för givna helt saknas.
Nu krävs det en ”Lex Tayyab”. Det skriver Annie Lööf (C) i en debattartikel. Och det är helt rimligt. För det är såklart helt fel att arbetskraft tvingas ut ur landet helt i onödan. Det är givetvis oacceptabelt att arbetstagare som kommer till Sverige för att arbeta och göra rätt för sig, men råkar ha oturen att drabbas av oseriösa företag, ska straffas för det med utvisning. Ja, över huvud taget är det bara ett fiasko att vi har regler som helt ensidigt straffar arbetstagare.
Visst är det omöjligt att inte bli frustrerad. Och gärna så på Migrationsverket som är de som bär ut besluten. Men det är inte Migrationsverket som är skyldiga till den här situationen. Verket agerar precis på det sätt de förväntas. Enligt de regler som Lööf nu rasar mot – som råkar vara precis de regler som hennes eget parti var drivande i att genomföra. Som fackföreningsrörelsen rasat mot under alla år de gällt. Som flera gånger om, i rapporter och genom vittnesmål om bristande arbetsmiljö, dåliga villkor och uteblivna ersättningar visat sig vara just så katastrofala som nu också Lööf tycker att de är.
Socialdemokraterna har varslat om att reglerna ska ändras. Och det är välkommet. Det borde ha gjorts för länge sedan – till exempel medan Centerpartiet satt i regering.
Det gjordes inte.
Varför kan man bara spekulera i. Men det var onekligen mindre intressant att rasa när det mest drabbade bärplockare, städare, skogsarbetare och pizzabagare. Det krävdes en anställd i IT-sektorn för att Lööf skulle kräva ändring – av sin egen politik. Den som nu utvisar Shabab.
