Kultur & Nöje

Kvinnlig vrede tar över vita duken

Publicerad 31 mars, 2019

I ”I, Tonya” löper vreden som en tunn röd tråd.

ETC nyhetsmagasin

Kvinnor som visar ilska riskerar att straffas, hånas eller ses som överkänsliga. Men på filmduken har den senaste tiden kvinnor blivit allt argare. Karolina Bergström läser ”Rage becomes her” av Soraya Chemaly och funderar över kvinnlig filmvrede.

Karolina Bergström

I förrförra årets Oscarsbelönade konståkningssatir ”I, Tonya” löper vreden som en tunn röd tråd genom hela den neonblingade biopicen. Det unga löftet Tonya Harding drivs till sin sportsliga bristningsgräns av den misshandlande mamman, som i sin tur menar att dottern åker som allra bäst när hon är arg. Senare råkar Tonya på sin framtida man, vars våldsamma karaktär visar sig redan efter en kort tid, men vars sadistiska beteende förlåts gång efter annan av den kärlekstörstande Tonya. Hennes mamma både slår och älskar henne, så då är det väl inte konstigt att killen gör det med? Samtidigt söker hon balansera sitt kaotiska privatliv med en spirande karriär på isen, där redneckättlingen Tonya sticker ut som en gatkatt bland hermeliner med sina hemsydda budgetdräkter, och dessutom får bita ihop hårt för att inte skrika ut mot sina läktarbelackare utan istället fokusera på sitt världsberömda trippel axel-hopp.