Så visar barnen att vi är förmögna till omsorg

I Stockholm dömdes år 1854 en man till döden för att ha agat sin son så hårt att denne avled. Men domslutet byggde inte på det faktum att fadern genom sin aga hade dödat sonen, utan på att det våld han hade utövat bedömdes som att det hade saknat rimliga proportioner. Aga i kristlig anda för att tillrättavisa ett barn var tillåtet och även i fall där en sådan aga ledde till barnets död så kunde detta förklaras vara ett olycksfall, men här hade fadern agerat ”okristligt och tyranniskt”. De närvarande vittnena menade att fadern hade saknat kärlek, tålamod och medlidande – han hade därför passerat en gräns.

Det är historikern Eva Österberg som skriver om fallet i sin bok ”De små då. Perspektiv på barn i historien” från 2016.  Föräldrars våld mot barn kunde alltså ses som en naturlig del av barnuppfostran – inte bara under 1800-talet utan långt fram i tiden. Det var ju först 1979 som vi i Sverige fick en lag mot alla former av barnaga, och den infördes inte utan motstånd: hur skulle barn bli drägliga människor om föräldrar inte fick fostra dem med slag?