Många som ser en bild på Julia Louis-Dreyfus tänker kanske fortfarande på Elaine Benes från 90-talsklassikern Seinfeld framför sig. De senaste åren har den amerikanska skådespelaren gjort dundersuccé i rollen som Selina Meyer, den självklara stjärnan i Veep, en svordomsladdad, absurd men även träffsäker, satir över USA:s skenheliga, inkompetenta och maktgalna politiker.
Rekord i antal priser
Veep är en förkortning av ”vice president” och när vi först mötte Selina Meyer 2012 var hon USA:s vicepresident, full av frustration över att ständigt tvingas stå i skymundan.
Den 31 mars är Veep tillbaka med sin sjunde och sista säsong och både kända gästskådisar och en mängd överraskningar utlovas. Att det dröjt så pass länge för den sista säsongen att bli klar beror inte på någon velighet från HBO:s sida utan på att Julia Louis-Dreyfus drabbades av bröstcancer 2017. Då hade hon redan slagit rekord som den skådespelare som tagit emot flesta Emmystatyetter för en och samma roll.
Pekar finger åt två håll
Selina Meyer lyckades ofattbart nog, med hjälp av sin ständigt hunsade kampanjstab, ta sig upp till presidentposten innan hon petades ner från piedestalen ett år senare. Under en turné bland verklighetens folk intalar hon sig att de amerikanska väljarna åter vill se henne som president och beslutar hon sig för att ställa upp igen. Hon har givetvis en snitsig, självcentrerad och helt meningslös slogan i bagaget: “New. Selina. Now.” Hon ställs inför en uppsjö av kandidater men hennes tidigare vicepresident Tom James (Hugh Laurie) och den före detta Vita huset-praktikanten Jonah Ryan (Timothy Simons) sticker ut i fältet.
Serien skildrar ständigt kontrasten mellan hur politiker beter sig i offentligheten och när ingen tittar på. Men även om tv-tittarna bör fyllas av förakt för det lismande och makthungriga politiska etablissemanget pekar serien även sitt finger åt ett annat håll: väljarkåren. Som tv- och filmsidan Indiewire skriver i sin recension av den kommande säsongen: “Veep argumenterar kunnigt och trovärdigt för att de usla människorna vid makten bara är en förlängning av de ovarsamma puckon som faller för deras tricksande.”