Aretha Franklin föddes 25 mars 1942 i Memphis och började sjunga gospel hemma i baptistkyrkan i Detroit som barn. Hennes pappa C.L. Franklin var en känd predikant i USA, som bland annat var en förebild för Martin Luther King och god vän med såväl Ella Fitzgerald som Duke Ellington och skolade henne som sångare i unga år. 

Aretha gjorde sin första skivinspelning redan 1956, blott 14 år gammal. Fyra år senare fick hon skivkontrakt med Columbia. Resten är musikhistorisk grundkurs.

20 ettor på Billboards r&b-lista, oförglömliga hitlåtar som ”Respect”, "Do Right Woman - Do Right Man”, ”(You Make Me Feel Like) A Natural Woman”, ”I Say A Little Prayer”, ”I Never Love A Man (The Way I Love You)” och ”Chain of Fools”. Många av de allra starkaste och populäraste sångerna spelades in i berömda Muscle Shoals-studion i Alabama. 

Redan tidigt tog hon gospeln från kyrkan och satte in den i en mer populär och lättillgänglig kontext. Queen Aretha rörde sig ständigt mellan mängder av musikstilar. Soul och gospel givetvis, men även jazz, blues, standards, pop, disco och r&b. 

Hennes inflytande som sångerska är omöjligt att förringa. När musiktidningen Rolling Stone listade de 100 bästa sångarna någonsin kom hon på första plats. 1987 blev hon den första kvinnan att väljas in i Rock and Roll Hall of Fame. Och totalt vann hon 18 Grammys. Men inget Polarpris, vilket den svenska juryn kommer att behöva skämmas för i en evighet. 

Hennes politiska betydelse har också varit enorm. Hon sjöng om frihet, om medborgarrättigheter, om kamp och respekt. Hon sjöng på Martin Luther Kings begravning och Barack Obamas installation som president. Men också på konserter för såväl Jimmy Carter som Bill Clinton. 

Hon tonsatte medborgarrättskampen, som musikjournalisten Mats Nileskär sade i Sveriges Radio direkt efter dödsbeskedet på torsdagseftermiddagen. 

En hel musikvärld har redan hyllat henne under de senaste dygnen när rapporterna har kommit om hur Arethas sjukdomstillstånd förvärrats. Från Beyoncé och Mariah Carey till Stevie Wonder. Kanske uttryckte Mary J. Blige det allra bäst: 

”Aretha är en gåva från Gud. När det handlar om att uttrycka dig själv genom sång finns det ingen som kan röra henne. Hon är skälet till att kvinnor vill sjunga”.