Kultur & Nöje.

2014-02-19 16:10
Vånna Inget är Tommy Tift, Andreas Almqvist, Joel Nevrup, Karolina Engdal och Niklas Joelsson. I höstas släppte de sin andra skiva Ingen Botten.  Bild: Hugo Nabuto
Vånna Inget är Tommy Tift, Andreas Almqvist, Joel Nevrup, Karolina Engdal och Niklas Joelsson. I höstas släppte de sin andra skiva Ingen Botten.

Vånna Inget: "Klart att vi inte får Grammisen"

När Grammisgalan avgörs ikväll kan Vånna Inget vara en av vinnarna. Men priset spelar ingen roll. Bandet ser galan som en rolig erfarenhet – långt från de småorter där de helst spelar.

På bara tre år har Vånna Inget både hunnit bildas, släppa två album och nominerats till en grammis för årets rock – i konkurrens med bland andra Håkan Hellström och Johnossi. Men framför allt har de gjort massvis av spelningar. För det är ett sådant band Vånna Inget är. Ett band som åker landet runt (fast också sticker iväg till såväl USA som Tyskland), där galor hittills varit något främmande. Men när grammisgalan avgörs ikväll är postpunkarna från Malmö en del av den svenska artisteliten.

– Det där är inte alls vår värld, men det ska bli väldigt roligt. För många andra som håller på med musik är det här väl som en vanlig fredag. Så är det inte för oss. Det blir nog en jättekonstrast mot det vi kommer ifrån, säger Tommy Tift, bandets gitarrist.

Rötterna i Småland

Med ”det vi kommer ifrån” menar han Småland. Alla fem bandmedlemmar har sina rötter där.

– Även om vi alla flyttade till Malmö så tror jag att det har präglat oss. Vi är från typiska brukssamhällen, där människor jobbar som svetsare eller i hemsjukvården, där alla tillhör någon arbetarklass som jobbar som svin för att vi, min generation, ska få det bättre.

Första albumet Allvar handlade mycket om det, småstaden. Nu har Vånna Inget till viss del släppt det, men även om texterna kanske mer kretsar kring livet i stort, att tvingas bli vuxen, bär Vånna Inget alltid med sig sin bakgrund. Att spela på mindre orter är ett väldigt medvetet val.

– Man minns ju själv hur mycket det betydde när det kom band och spelade. På något sätt känns det som att det blir större och större skillnader mellan landsbygden och storstaden. Det är skittrist om den kulturella framtiden bara finns i storstaden. För egentligen gör den ju inte det, det finns hur mycket bra band som helst från småstäderna, men vägen är på något sätt längre för dem, säger Tommy Tift.

Vånna Inget ser sig gärna som småstadens ambassadörer. Det är ett sätt att göra musiken till något mer än bara ett nöje för sig själv. Sådant är viktigare än till exempel recensioner, hur bandet uppfattas eller vilka som lyssnar. Eller att ”lyckas” för den delen.

– Vi har aldrig haft några sådana ambitioner. Vi har inte tagit ett enda beslut utifrån vad som skulle vara smart liksom, bra för oss rent kommersiellt. När folk funderar på vad vi egentligen är, om det är pop eller punk, är det kanske den inställningen som ändå gör oss till ett punkband.

På samma sätt spelar det heller ingen roll om de går lottlösa från Grammisgalan. Tommy Tift räknar med att det blir så.

­– Ja, det klart att vi inte får priset. Men det gör inget. Det blir roligt bara att hamna i ett nytt sammanhang.

DIGITAL PRENUMERATION

TVÅ VECKOR GRATIS!

Läs alla artiklar från Dagens ETC utan kostnad första två veckorna. Därefter är priset 199 kronor/månad. Ingen bindningstid. Du får dessutom Dagens ETC direkt till din mejl, alla dagar i veckan. Beställ för att läsa direkt.

Genom att klicka på ”Beställ” godkänner du prenumerationsvillkoren och samtycker till att ETC-företagen hanterar dina personuppgifter

De nominerade i klassen Årets rock

Håkan Hellström – Det kommer aldrig va över för mig

Johnossi – Transitions

Ossler – Stas

Side Effects – A walk in the space between us

Vånna Inget – Ingen botten