Under Fanny Mendelssohns egen livstid (1805–1847) så publicerades bara ett fåtal av kompositionerna, och några gavs då ut under hennes bror namn, Felix Mendelssohn. I den mån de framfördes så var det på de söndagskonserter som hon själv ordnade i sin trädgård.
– De hade i slutet en publik på flera hundra personer, så frågan är om de inte borde ses mer som offentliga än privata tillställningar, säger Ellinor Skagegård.
Det mesta som Fanny Mendelssohn skrev publicerades först under 1980-talet. Det är också först nu, 150 år efter hennes död, som hennes verk spelas och börjar nå ut till en större publik. Kritiken blir då också ofta god. ”Mer modern och musikaliskt raffinerad än sin bakåtblickande bror”, skrev till exempel en kritiker.
Hämtat stoff från brev
Ellinor Skagegårds första möte med den kvinnliga 1800-tals kompositören ägde rum på Uppsala Konserthus för fem år sedan, där ett orkesterverk av Fanny Mendelssohn fanns på repertoaren.
– Jag tyckte om musiken och reagerade över namnet. Jag kände till Felix Mendelssohn men visste inte att det också fanns en Fanny med samma efternamn, säger hon.
Ellinor Skagegård började söka efter information och greps av historien om den begåvade men länge bortglömda kvinnliga kompositören, som fick leva i skuggan av sin kände bror.
Vad var det som fick dig att vilja skriva om henne?
– Jag tänkte att hennes liv var så spännande att det kunde bli en bok, men eftersom jag visste så lite om den tiden så kändes tanken på att själv skriva den oöverstiglig. Men jag läste vidare och blev alltmer kunnig. Jag tyckte också att det saknades något publikt och populärvetenskapligt, eftersom de böcker som fanns om Fanny Mendelssohn vände sig till de redan insatta.
Var hittade du material till din biografi?
– Mycket har jag fått från de brev hon skrev till sin bror Felix. De fanns utgivna i en tjock lunta som jag beställde från USA. Jag har också haft tillgång till hennes dagböcker och har läst de biografier som finns på andra språk.
En viktig del i Fanny Mendelssohns liv är relationen till den yngre brodern Felix.
– Kontakten mellan dem är stark och nära, men också destruktiv i vissa perioder, där hon till slut bryter sig loss.
Rolig men inte lätt
Under uppväxten blir både Fanny och Felix betraktade som musikaliska underbarn. De får också samma undervisning fram till Fanny Mendelssohn är 14 år, då det blir tydligt att det bara är hennes bror som kan satsa professionellt. För hennes del är det äktenskap och hemmafruliv som väntar.
Medan Felix lägger Europa framför sina fötter, så sker Fannys fortsatta komponerande på hemmaplan. Hon är född som judinna i en antisemitisk tid. Att hon växer upp i en högborgerlig miljö gör dessutom att yrkesliv ses som olämpligt. Men det hinder hon själv ser som mest oöverstigligt är broderns ovilja.
I vilken grad tror du att syskonrivaliteten hade betydelse, att han som man var rädd för att hon skulle överträffa honom?
– Det är mycket som spelar in här, med förväntningar utifrån och den konkurrens som rådde mellan dem som unga, då han satte hennes förmåga högt. Exakt vad han kände kan vi bara spekulera i, men det är inte omöjligt att där fanns en rädsla för att hon skulle utmana honom.
En sak jag slogs av när jag läste din bok var att Fanny Mendelssohn framstår som en så bitsk och rolig person!
– Det stämmer. Hon var inte rolig på det lättsamma sätt som sågs som passande och kvinnligt då. Hon var nog inte alltid helt lätt att tas med. Men i det hon skriver är hon sarkastisk och ironisk på ett humoristiskt sätt.
