– Nej, jag vet inte. Jag känner mest att jag får hänga med på någon slags sammanslagning, men vet inte historien bakom eller hur det gick till. Men det ska bli kul att spela på Lisebergs stora scen. Det har jag aldrig gjort innan. Vi spelade på den lilla scenen för något år sedan och det var skitkul, säger Hurula.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Magnus Carlsson har ungefär samma tankegångar.
– Jag vet inte heller hur de har tänkt. Det är ju tre väldigt olika typer av artister. Men jag antar att tanken är att göra det lite bredare. Men det är grymt kul att det blev på Liseberg istället! Då blir det ju tillgängligt för alla på ett annat sätt. Alla som har en hundring. Weeping Willows har inte spelat där sedan 2002.
”Jag trodde inte att man kunde starta ett band och bara: Vi ska låta som Roy Orbison!”
Festivalkvällen skulle från början hållas på Trädgårn, men flyttades sedan till Liseberg.
Det är i lite varierande grad hur väl de olika artisterna känner varandra sedan tidigare.
– Maggio och jag spelade efter varandra på P3 Guld, och så har vi träffats inför det här. Hon är grym. Många bra låtar och jag tycker att hon är en svinbra sångerska, säger Hurula.
– Weeping Willows har jag delat scen med på lite olika festivaler. Vad kan jag säga om dem ... Jag minns att det var jäkligt fett när de kom med Broken promise land. Det påminde mig om Roy Orbison och sådant som jag inte trodde någon kunde spela längre. Jag trodde inte att man kunde starta ett band och bara: Vi ska låta som Roy Orbison! Jag trodde inte det var möjligt, fortsätter han.
Musikalisk bredd
Magnus Carlson, som själv har ett punkförflutet, gissar att han och Hurula har ungefär samma smak och liknande bakgrund, även om det finns en åldersskillnad. Senast stötte de ihop på en Nick Cave-spelning. Bekantskapen med Veronica Maggio går längre tillbaka.
– Vi blev ju bland annat utsedda till Sveriges bäst klädda man och kvinna på Ellegalan faktiskt. Så det blir väldigt välklätt på scenen på fredag, säger han med ett skratt.
– Jag har ju barn, så hemma hos mig är det mest äldsta dottern som har lyssnat mycket på Veronica. Men vi träffades första gången för redan tio år sedan och sjöng på någon Ted Gärdestad-grej ihop.
För Magnus Carlsson påminner Let's spend the night together om svunna tiders turnerande.
– För tio, femton år sedan hade vi Kalasturnén, som var det bästa jag visste. Där var både jag själv och Weeping Willows med flera år i rad och det var hur kul som helst. Man åkte runt en rappare, en punkare och typ vi. Det här påminner om det faktiskt.
Att musikstilarna under kvällen skiljer sig en hel del åt är svårt att argumentera mot. Hur väl de kommer att slå an för varandras publik är svårt att sia om.
– Jag har ingen aning om hur publiken kommer att ta det. Det kanske bara brinner i öronen på folk när de kommer för att lyssna på sina favoritartister och så kommer jag där. De andra är väl lite mjukare för öronen båda två på något sätt. Men vad fan... Det är ju poplåtar alltihop ändå. Jag är för all form av musikaliskt bredd. Det kan ju inte vara något dåligt, säger Hurula.
Späckat sommarschema
Efter premiären i Göteborg så bär det av till Uppsala och Linköping. Men först i början av augusti. För både Hurula och Carlsson så är det ändå fullt upp med annat under sommaren.
–Ja, gud ja. Jag har ju värsta flytet just nu. Så därför vill jag ju köra på. Man vill surfa när det är vågor liksom. Jag har släppt en soloskiva och vill köra på innan jag återgår till någon slags vardag med Weeping Willows, så det blir mest solospelningar. Men jag har 35 konserter nu i juli och augusti tror jag, så jag vet vad jag ska göra i sommar, nästan ner på minuten, säger Magnus Carlson.
Han är van vid späckade spelschema efter alla år med Weeping Willows. Att ställa in saker tycks inte finnas i tankevärlden.
– Jag har hållit på i 20 år och nästan aldrig ställt in en enda konsert. En gång hände det. 1998 på Arvikafestivalen. Sedan fick jag ställa in en gång för två år sedan för att min pappa dog den dagen.
Även för Hurula är det fullt upp. Han varvar konserter med nya inspelningar.
– Sommaren för mig i allmänhet kommer att vara att hålla på med nya grejer. Jag har ingen speciell skrivarperiod eller så utan jag spelar in och skriver hela tiden. När det kommer ut kan jag omöjligt svara på nu. Men går allt som det ska så blir det ganska snart.
Peppad stämning
Först har de dock sin ambulerande, gemensamma minifestival att tänka på. Och peppen verkar på.
– Jag tycker de verkar schysta både Weeping Willows och Veronica Maggio. Vi får väl se efter några spelningar vem som är vem. Det kanske visar sig att någon är värsta aset. Eller så visar det sig att jag är aset, säger Hurula skämtsamt.
Magnus Carlson, som nås i en turnébuss någonstans mellan Linköping och Alingsås vill inte riktigt avsluta intervjun. Troligtvis för att det är roligare att prata än att bara åka bil. Via sidospår som klädstilen på 70-talets CBGB i New York till vilka som var med i de olika Kalasturnéerna på 90-talet har han en sista sak han vill få sagt.
– Jo, på måndag kommer jag hem igen, och då ska jag vattna mina tomatplantor som jag köpt på ETC:s kafé i Stockholm. Jag känner ju Stefan Sundström och han erbjöd att ge mig mig plantor. Man jag sa att jag ville stötta istället och gick dit och köpte. Jag ville bara passa på att få säga det. Inget smörande eller så, men jag gillar verkligen den grejen. Jag försöker sätta mig in i hållbarhetstänket. Och ju mer insatt man blir, ju mer engagerad.
