Filmen Även de döda har ett namn och tar utgångspunkt i den misslyckade Ship to Gaza-seglatsen 2011 då flera fartyg stoppades i Athens hamn. I fokus står Henry Ascher, mångårig socialistisk aktivist och barnläkare som är känd för sitt engagemang för papperslösa och apatiska flyktingbarn. Han beskriver det som en aning skrämmande att se sig själv på film.
– Men jag känner Bosse Harringer väl både i privatlivet och från hans filmer. Jag har känt mig trygg med att han inte skulle göra en film som är privat och individualistisk. Det skulle inte vara intressant för någon. Han har ett sätt att fokusera mer på sak och innehåll än person och jag tycker slutresultatet är väldigt bra, säger Henry Ascher.
Demonstrationer i Aten
Filmen skildrar hur Henry Ascher deltar i demonstrationer i Aten och hur han och de övriga Ship to Gaza-aktivisterna försöker få grekiska myndigheter att släppa båtarna ur hamn. Men det har gått storpolitik i situationen och försöken förblir fruktlösa. Publiken får också inblickar i Henry Aschers grymma familjehistoria. Han är son till judiska krigsflyktingar och i princip alla släktingar på faderns sida mördades av nazisterna under Förintelsen. Det har påverkat honom djupt.
– Så långt tillbaka jag kan minnas så har jag brottats med frågan hur det var möjligt att det kunde ske. Jag tycker fortfarande det är en fråga jag försöker närma mig och kanske har jag kommit en bit på vägen. Men lärdomar och slutsatser från den tiden har också påverkat mycket av mina ställningstaganden och vad jag kommit att arbeta med i livet, säger Henry Ascher.
I dag är han hängiven Palestinaaktivist, men det tog lång tid för honom att bli det. Under 1970-talet försvarade han Israel och i filmen berättas hur han såg med misstänksamhet på sina kamrater inom vänstern som kritiserade landet. Första gången han träffade palestinier i verkligheten funderade han på om de hade knivar på sig som de skulle dra fram och hugga honom med.
– Jag kunde nog skratta åt mig själv redan då men kunde ändå inte riktigt frigöra mig från oron även om jag insåg att den var lite löjlig.
Att tänka om var en smärtsam process för honom. Inte bara för att han själv är jude utan också på grund av mediebilden av Israel på 1970-talet.
– På den tiden framställdes landet med radikala förtecken med kibbutzrörelsen som exempel. Själv trodde jag också det var radikalt. Det palestinska folkets existens var dold och bilden men fick i media var att det fanns några beduiner men att Israel annars var tom öken. Det var chockerande för mig att upptäcka det palestinska folkets existens, säger Henry Ascher.
Hamnade i storpolitik
Bo Harringers utgångspunkt var Henry Aschers liv och familjehistoria. Men när han bestämde sig för att följa med honom på Ship to Gaza hamnade han också mitt i stormaktspolitikens spel. Bland annat filade någon sönder propelleraxlarna på några av båtarna.
– De saboterades och antagligen var det israeliska attackdykare som angrep dem i hamnen. USA utövade starka påtryckningar på grekiska regeringen och samtidigt var det ekonomisk kris i Grekland med sparpaket och demonstrationer. Filmen är ett porträtt av Henry men samtidigt en tidsbild av vad som händer i Europa och världen just nu.
I filmen nämns att Henry Ascher är medlem i Kommunistiska Partiet (före detta KPML(r)) men Bo Harringer går inte djupare in på ämnet. Han säger att det var en slump att det blev så och att han själv inte ser partiet som kontroversiellt.
– För mig är det inte kontroversiellt och personer som exempelvis Sven Wollter är medlemmar. Det var inte ett medvetet val att det inte skulle med men det fanns inga händelser i partiengagemanget som var filmiska. Man kan inte få med allt i en film men jag tycker att hans politiska åsikter kommer fram bra.
