Recension

Suggestivt och sårigt om oknytt och undergång

Publicerad 25 augusti, 2022 (Uppdaterad 25 augusti, 2022 )

Bild: Anna Drvnik

Dagens ETC

Andrea Lundgren har blivit hyllad för novellsamlingen ”Nordisk fauna” och nu är hon tillbaka med ytterligare en bok som knyter an till svensk folktro och livets outredda baksidor. Per Klingberg har läst ”Den underjordiska solen” och funnit en mytisk värld som ger klangbotten till särlingen Melas personliga trauman.

Vad innebär det egentligen att gå under? Den mest uppenbara innebörden är att någon eller något går förlorad en gång för alla, alltså något tragiskt som bör undvikas till varje pris. Men i en utvidgad bemärkelse skulle ”gå under” också kunna avse en katabasis, alltså den nedstigning i underjorden som utgjort ett så viktigt inslag i många myter och epos, ett skrämmande men nödvändigt inslag för att protagonisten någonsin ska nå sin fulla potential.

Andrea Lundgrens nya roman ”Den underjordiska solen” är en bok sprungen ur just den tvetydigheten – redan tidigt i texten förkunnar en okänd röst att huvudpersonen Mela är någon som kommer att gå under. Och precis som namnet antyder är Mela en melankoliker av rang – både som barn och vuxen slits hon mellan att uppleva mörkret som ett allvarligt hot och en djupt känd lockelse.