Amy Winehouse – stjärnan som återvände till mörkret

Som nioåring startade Amy Winehouse ett band med sin bästa vän Juliet. Hon älskade Salt-n-Pepa så bandet fick heta Sweet-n-Sour (Amy var Sour). Pappan Mitch var taxichaufför men sjöng jazz med Amy i hemmet – Frank Sinatra, Dinah Washington, Ella Fitzgerald. Hon började på teaterskola när hon var tolv, men hon passade aldrig in bland alla duktiga flickor och blev utkastad för att ha piercat näsan och skolkat. Amy trodde själv aldrig att hon skulle lyckas. ”Det händer aldrig en judisk tjej från norra London.” Men hon började skriva låtar som fjortonåring och talangen var omöjlig att stoppa.

Det är ingen slump att Asif Kapadias dokumentär om Amy Winehouse bär hennes förnamn. Under några turbulenta år visste vi allt hon henne: drogerna, männen, melankolin, döden som 27-åring i en alkoholöverdos. Och när så mycket digitalt bläck nu används till obduktionsrapporter – detta är en av dem – så är det ändå viktigt att börja med musikern Amy.