Det är allvar nu. Ge ett bidrag till ETC Stödfond för att säkra utgivningen av Sveriges enda rödgröna dagstidning. Använd ETC Varuhuset eller:
Swisha: 123 508 754 9
BG: 5372-9141
Jag är rädd på riktigt nu säger han.
Vi måste ta den rädslan på allvar tänker jag.
Vi måste låta branden väcka oss.
Regeringen har presskonferens och lovar 1,22 miljarder i stöd till bönderna.
Det räcker inte långt.
En höbal som normalt kostar 300 kr kostar redan 2 000 berättar en same jag talar med som brukar stödutforda sina renar på vintern
och tillägger hon.
De verkar ha glömt att renen inte äter pengar.
Den ansvarige ministern meddelar också att han vill utbilda fler brandmän.
Vi måste börja lösa problemen på rätt nivå.
Jag läser två böcker denna sommar
när Sverige brinner
Donutekonomi
och Gubbas hage.
Kerstin Ekman
skriver att politikerna gärna talar om miljöförstöring eller klimatförändringar
men det är ingen som bryr sig
för det är abstrakta begrepp.
Ingen talar om blåklint
det vore farligt.
Vi måste tala mer om blåklint tänker jag.
När Oren Lyons hövding i Onondaga nationen talar om floden för studenter på ett västerländskt college säger han: det ni kallar en naturresurs kallar vi vår släkting.
Vi måste ompröva vår plats i världen.
Kate Raworth
visar i Donutekonomi att det är möjligt
hon ritar ett nytt ekonomiskt system i form av en Donut.
Den yttre ringen de planetära gränserna.
Den inre de mänskliga rättigheterna.
Inom dessa ramar måste ekonomin röra sig.
Det är så enkelt att ingen kommit på det förr.
Vi måste våga erkänna att vi haft fel.
John Fullerton före detta vd på JP Morgan lämnade Wall Street 2001 eftersom han kände att det var något fel med systemet. ”Med tiden” säger han ”kom jag fram till att det är det ekonomiska systemet som ligger till grund för den ekologiska krisen och att finansvärlden driver på det ekonomiska systemet. Som finansveteran med 20 år i branschen blev jag tvungen att tänka om ganska rejält.”
När finansväsendet har rätt relation till ekonomin menar han kommer det inte längre att driva den framför sig utan stödja den genom att förvandla besparingar och krediter till produktiva investeringar i långsiktiga sociala och miljömässiga värden. Det betyder att det globala finanssystemet som vi känner idag måste krympa, förenklas och diversifieras och skuldsättningen minska. Pengar måste helt enkelt bli en sämre handelsvara.
Kan du inte komma hit tänker jag
och tala med våra ledare.
Berätta att det är modigt att tänka om.
Att det är verklig förändring som krävs.
Nu.
Nu.
För det kanske ändå finns en öppning.
Denna sommar Sverige brinner.
Men jag är rädd
att denna lilla öppning bara finns ett ögonblick.
Kommer vi att hinna fånga det?
Gubbas Hage
betraktelser av växter på obrukbar mark
och Donutekonomi
en vision om ett annat ekonomiskt system.
Det lilla och det stora
vi måste ha med oss båda perspektiven
om vi ska bygga något nytt.
Hållbart.
Läs tänker jag.
Läs!
Synd bara att våra politiker inte verkar ha tid att läsa böcker
inte ens på sommaren.
Men det kanske är förlåtligt
eftersom de hela tiden måste släcka bränder.
Jag tänker på min brors utrop om att omedelbart förbjuda alla fossila bränslen.
Jag skrattade först åt hans naiva ilska
men börjar tänka på rökförbudet.
Det verkade också helt omöjligt innan.
Man pratade om pengar och frihet och till och med facket var emot.
Men det gick.
Och det blev omåttligt populärt.
Ett succéförbud!
Och idag är allt annat otänkbart.
Men tiden går fort.
I SvD kan man på Overshoot Day läsa att oljebolagen gör come back. Överträffar förväntningarna och presenterar en ljus prognos för framtiden. Både BP och Lundin Oil har ökat fynden av ny olja och gas med över 30 % i år.
Är ögonblicket redan över?
Jag tar en promenad på Djurgården
och försöker lyssna till tiden
se historien framåt.
Den går tyst
fram och tillbaka.
Det stora huset står öde
den stora röda bilen som brukar stå parkerad utanför en av
garagets två portar är borta
kanske är man på middag
eller så har man bara tagit en tur in till stan.
Men det kan också tänkas att man åkt på en längre semester
till Thailand.
Fast i så fall troligtvis något mer exklusivt
mindre medelklassigt.
Den liknar en jättelik insekt
där den ljudlöst glider fram över gräset
vänder exakt vid kanten
perfekt programmerad för tomtens gränser.
Det måste var en av de nyaste modellerna
Worx Landroid
Robomow eller Gardema.
I vart fall någon av de som kostar upp-emot tjugo-tusen.
Finns det ett större tecken på mänskans förfall
vår naiva teknikoptimism
och dåliga självinsikt
än dessa tysta odjur?
Jag tänker att den dag vi
är borta
efter ett kärnvapenkrig
eller naturkatastrof
kommer detta vara det enda som finns kvar
beviset på att vi alls existerat.
Allt annat är stilla
sönderbränt kallt tyst
men robotgräsklipparna
fortsätter klippa
längs tomtgränserna.
Omedvetna om att inget
gräs finns kvar
och att ingen längre bryr sig.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
