– Jag ser det som en konstnärlig helhet där jag både i fackböcker och romaner rör mig i tiden före, under och efter kriget. Det är en period som har fortsatt att kasta långa skuggor över vårt land, säger hon.

Våldsam generation

I ”Livsöden från Finlands bortglömda fångläger” är Lauri, som ibland kallas Lasse, huvudperson. Han är en temperamentsfull unge som formas som individ i en tid då aga var vanlig och där fattigdomen var skrämmande stor. När kriget mellan de röda och vita bröt ut var Lauri för ung för att delta, men hans två äldre bröder stred på den röda sidan och blev sedan krigsfångar.

Lauri Tuomainen, som var född 1904, tillhörde en generation som enligt forskare blev ovanligt vålds- och brottsbenägen. Våldsamheterna började med barndomens krigslekar där bland annat stenar användes som vapen.

Flydde till Ryssland

Kriget och de fortsatt hårda motsättningar som levde kvar i det finska samhället fick Lauri och två av hans bröder att fly till Ryssland, där det kommunistiska samhället höll på att ta form. Lauri Tuomainen antogs till krigsskola för att utbildas till officerare i röda armén. Men han rymde efter ett år och lämnade landet längs lika illegala vägar som han en gång tog för att komma in. Hans bröder blev kvar och slutade sina liv som offer för Stalins utrensningar. Att Lauri hade smitit från den sovjetiska krigstjänsten ledde till att han under en period uteslöts ur det finska kommunistpartiet, som då var förbjudet. Men Lauri Tuomainen höll trots det fast vid sina politiska sympatier och blev för detta dömd till två straff som han avtjänade i fångläger.

– Han och många av de andra politiska fångarna radikaliserades och blev stenhårda under fängelsetiden, berättar Sirpa Kähkönen.

Det är lätt att dra en parallell här till det som hänt nu med unga människor som anslöt sig till IS, och som sedan velat återvända. Vad tänker du kring det?

– Det var inget som man pratade om medan jag skrev boken. Men i efterhand har jag funderat mycket på det. Då som nu är det svårt att avgöra vilka återvändare som verkligen är ångerfulla och kan återanpassa sig. Här finns också risken för att de som straffas bara blir farligare av det, säger hon.

I ett polisförhör vid andra världskrigets utbrott, då de med vänstersympatier granskades på nytt som möjliga säkerhetsrisker, säger Lauri Tuomainen att han har lämnat sin gamla politiska övertygelse. Stämmer det med din bild?

– Utvecklingen i Sovjetunionen, med Stalins utrensningar och fångläger, där två av hans bröder dog, var en stor besvikelse. Steget från den utopi han hade drömt om var så oerhört stort. Men jag tror ändå inte att han ändrade övertygelse. Han kände nog att han redan hade offrat så mycket för den, att han inte kunde släppa taget, säger hon.

Nio år till svensk utgivning

”Livsöden i Finlands bortglömda fångläger” kom ut på finska redan 2010. Under åren som följde har Sirpa Kähkönen hunnit skriva romanen Granitmannen, som översattes till svenska för ett år sedan. Att det har tagit nio år för hennes dokumentära skildring att ta sig över till grannlandet är inget som överraskar henne.

– Det är svårt för finska böcker att bli översatta till svenska. Det är lättare att nå ut i till exempel Tyskland, säger hon.