I går presenterades sommarpratarna. En av värdarna är ETC:s medarbetare Lars Palmgren. Han kommer bjuda på ett program där kärleken till Latinamerika är i fokus – och kanske också lite Kjell Höglund och Povel Ramel.
Vad ska du prata om?
– Mest tror jag det kommer att handla om ett försök att förklara för mig själv varför jag bor i Latinamerika och varför jag gillar den här kontinenten så mycket trots att den är så besvärlig och knepig. Det kommer också att handla om lust och rädsla. Om vilja och oförmåga. Och en del annat.
Dina texter i Dagens ETC provocerar ofta någon – tror du att även ditt sommarprat kommer röra upp känslor?
– Att mina texter ofta provocerar är faktiskt något nytt. Men visst, det är säkert någon som kommer att känna sig provocerad. Men kanske kan jag röra upp känslor på ett positivt sätt också.
Var det självklart att tacka ja?
– Jag blev alldeles häpen när jag tillfrågades. Tanken hade aldrig föresvävat mig. Och jag kände mig mycket hedrad och sa nog ja innan jag ens tänkt efter. Min relation till programmet är egentligen ganska avlägsen. Jag har ju bott utanför Sverige så länge. Men de senaste åren, när man kunnat lyssna via internet (och i efterhand), har jag försökt lyssna på åtminstone några program varje år och de är ju ofta så himla bra att, när jag nu tänker på det, blir jag nästan lite skakis.
Vad kommer du att spela för musik?
– Jag kommer knappast att kunna undvika Atahualpa Yupanqui, Cuerteto Zedrón, Zitarosa eller Jaime Roos. Men jag är rädd att det också blir någon Procul Harum, kanske till och med en Beatles. Och alldeles säkert såväl Misa Campesina av bröderna Godoy, Povel Ramel som Kjelle Höglund.