Kalle och Hobbe-skaparen Bill Watterson har länge varit försvunnen från offentligheten. Tills nu. Plötsligt utannonserarar han en kommande ”fabel för vuxna” och släpper sitt mästerverk ”Kalle och Hobbe” i en mastodont-tung seriebox. Daniel Andrén bläddrar sig tillbaka i tiden med hjälp av en samling som troligen riskerar att skrämma bort nya läsare.
Nostalgi säljer. Det märker man inte minst på Kickstarter där rekorden för de största svenskspråkiga kampanjerna innehas av ”Varan-tv” och ”Drakborgen”. Återupplivad 90-talshumor respektive 80-talsmys i brädspelsform.
På tredje plats återfinns ”Kalle och Hobbe – den kompletta samlingen”, som efter tre års produktion hittat hem till gräsrotsfinansiärerna och nu även till bokhandeln.
Den sju kilo tunga boxen med samtliga seriestrippar från 1985 till 1995 dryper förstås av nostalgi. I USA publicerades den i dagstidningar, men för de flesta svenskar är den nog mest bekant från tidningen Serie-paraden och de mycket populära julalbumen som hade sin storhetstid under tidigt 90-tal.
Kalle är en energisk pojke med en fantasi stor nog att förvandla trista vardagssituationer till episka rymdäventyr, dinosauriefajter eller monsterjakt med napalmvapen. Det främsta fantasifostret är tigern Hobbe, som ofta fungerar som ett förnuftets röst och sansat bollplank för Kalles upptåg. Hans föräldrar pendlar mellan ömsint kärlek och att vilja sälja sin avkomma till djurparken.
Den första ”Kalle och Hobbe”-strippen. Bild: Bill Watterson/Apart förlag
En helt vanlig familj, alltså.
Som andra dagspresserier bygger varje stripp på situationskomik och punchlines snarare än en övergripande handling.
Persongalleriet är litet, presenteras tidigt och är sedan konstant serien igenom. Utvecklingen kan istället ses i de skiftande årstiderna och hur mycket skaparen Bill Watterson ändå lyckas variera sig i den klassiska strippformen.
Redan från första rutan är den uttrycksfulla, till synes enkla, stilen satt och längre fram i serien blir tuschdragen säkrare och formexperimenten fler – för att fullständigt blomma ut i de färglagda helsidorna.
Det inbjudande och lättsamma innehållet skriker sträckläsning, men det rekommenderas inte för vuxna läsare. För även om det sker med variationer och i snygg stil så blir man ändå snabbt mätt på att se Kalle och Hobbe krascha kälken ännu en gång.
Trots sin popularitet under publiceringen har ”Kalle och Hobbe” idag inte alls samma kulturella genomslag som till exempel föregångaren Snobben eller ens tråkkatten Gustaf. Förmodligen spelar det in att Watterson ända från början vägrat att kommersialisera sina figurer (de enda som tjänat pengar på seriens merchandise är, som han säger ”tjuvar och vandaler”).
Så frågan är om inte denna box med det numera utdöende strippformatet – och en prislapp på 2 500 kronor – snarare skrämmer bort än lockar över några nya läsare.
För oss gamla nostalgiker är det hur som helst ett riktigt praktverk.
Apart förlags kärleksfulla behandling genomsyrar designen, översättningen och handtextningen. ”Kalle och Hobbe” har aldrig sett bättre ut på svenska.
