När Toni, kristen libanes som lyssnar på nationalistisk propaganda i sin bilverkstad, spolar av golvet på sin balkong rinner vattnet ut genom ett litet rör, rakt ner på gatan. Det skvätter på Yasser, palestinsk flykting och förman på bygget som pågår i kvarteret. Den senare instruerar sina anställda att dra ett riktigt avlopp från balkongen. Toni tar det som ett intrång, slår sönder de nya rören och ber byggarna fara och flyga.
Det är starten på Oscarsnominerade ”Förolämpningen”, från libanesiske regissören Ziad Doueiri.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Alla kring de två huvudpersonerna ber dem att ta sitt förnuft till fånga och gå vidare:
– Du kommer förstöra allt, men inte vända blad, säger den enes fru.
Men Toni vägrar ge sig innan han har fått en ursäkt – ”Jag är ingen Jesus som vänder andra kinden till” – och Yasser tycker att Toni överreagerar och att han själv har gjort rätt eftersom det gamla avloppet var olagligt. I stället eskalerar konflikten tills den blir rättssak och nationell kris med religiösa förtecken.
Spännande och träffsäker
Libanon har drygt 6 miljoner invånare, varav 2 miljoner är syrier och 500 000 är palestinier. Plötsligt har alla en åsikt om Toni och Yasser, om den inföddes rätt kontra den invandrades, om Israel och Palestina. Well, this escalated quickly, som det brukar heta.
Filmen är spännande, träffsäker och välspelad – Kamel El Basha, som spelar Yasser, vann pris som bäste manlige skådespelare på filmfestivalen i Venedig.
Den innehåller också en del komiska scener och snygga twister, inte minst i rättegångsscenerna där advokaterna och den kvinnliga domaren briljerar.
Manuset, som regissören skrivit tillsammans med parhästen Joelle Touma, är skickligt utmejslat och får mina sympatier för de båda tjurskalliga männen att växa, samtidigt som det på ett elegant sätt visar på vad de har gemensamt – både i stort och i smått (som kärleken till tysk ingenjörskonst).
Det blir också tydligt att de har lite olika bevekelsegrunder. Yasser är en klassisk ”rätt ska vara rätt”-person, som blir kritiserad av sin arbetsgivare för att han hyr in dyr – men säker – utrustning. Toni vill däremot ha rätt, få respekt, vilket gör att hans kränkthet inte minskar av den uteblivna ursäkten. Inte ens när hans gravida fru vädjar till honom lugnar han sig.
Jag kan inte låta bli att undra hur många konflikter och krig som hade kunnat avvärjas om folk var bättre på att be om ursäkt. Men det finns en liten tröst i det Yassers chef säger till Toni:
– Vissa har svårt att säga förlåt. Det betyder inte att de inte vet att de har gjort fel.
