I backspegeln

Nina Björk: Ser SD med fruktan på barn?

Publicerad 9 september, 2022

Bild: Kalle Mattsson

ETC nyhetsmagasin

Redan för hundra år sedan varnade pedagoger för risken att arbetarungar kunde vända sig mot varandra och i ett slags kompensatorisk fantasi önska att andra behandlades lika dåligt som de själva hade blivit behandlade. Nina Björk ställer detta mot valrörelsens utspel för så kallade utsatta områden.

Nina Björk

Författare och kulturskribent. Hennes senaste bok är ”Om man älskar frihet. Tankar om det politiska”, W&W, 2020.

År 1900 publicerades Ellen Keys klassiska verk ”Barnets århundrade”. Dess titel avsåg inte det just förgångna seklet, utan framtiden – det ännu inte skedda, det okända. Barnen är ju alltid framtiden. Och därför också en arena för utopiskt tänkande, för optimism och tron på en bättre morgondag.

Barn kan lätt symbolisera hopp. Inte för att de är på ett visst sätt, utan för att de ännu inte är på något speciellt sätt. Men just därför kan de också väcka rädsla; den äldre generationen kan känna behov av att reglera dem, visa dem var skåpet ska stå, få dem att följa de rådande reglerna och det gällande förståndet.