Recension

Sensuellt, roligt och sensationellt välspelat

Publicerad 29 april, 2022

Bild: Njutafilms

Dagens ETC

Lite i skymundan av Oscarsbelönade ”Drive my car” har en annan pärla av Ryusuke Hamaguchi biopremiär. Antologifilmen ”Tillfälligheter och fantasier” är lika delar förförisk och drabbande. Jakob Åsell ser tre korta kapitel om längtan och behovet av ”closure”, som känns i magen.

Jakob Åsell

Efter kritikernas hyllningskörer och den nyvunna Oscarsstatyetten lär Ryusuke Hamaguchis sorgedrama ”Drive my car” sno åt sig strålkastarljuset när inte bara en, utan två av japanens filmer har premiär under samma månad. Det vore ett trist öde för den klart skarpare ”Tillfälligheter och fantasier” – en av årets verkligt bästa filmer.

Här har Hamaguchi haft den goda smaken att servera sina utsökt förhöjda vardagsobservationer som en välbalanserad trerättersmeny. Den tredelade samtalsfilmen målar med en finare pensel, är en hel timme kortare än det så omhuldade bildramat, men dröjer kvar desto längre i bröstet efter eftertexterna.