Vi befinner oss på mediabyran “Dream Hackers – Disruption Agency” någonstans i norra Europa – antagligen urbana Finland – under kvinnodagen. De ska göra en kampanj för Porv – korv gjord av potatis. Men som vi snart får lära oss finns det nästan inget protein i potatis, så för att lösa det släppte de lös en stor svärm giftresistenta Coloradobaggar bland grödorna – och använder proteinet i baggarna för sin ”prov”. Vad gör man inte för att casha in på vegotrenden?
Serieromanen ”Skiten” av finlandssvenska Ulla Donner (född 1988) är en brutal och träffsäker samtidsskildring, särskilt av mediavärldens cynism och ängslighet. Vi befinner oss exakt här och nu, tidshistoriskt. Tjejen på agenturen har “The future is female”-t-shirt och så kallade ”millenials” sitter hopkrupna på golvet och skriver på sina laptops – det finns inga arbetsbord för att ”framhäva byråns informella stämning och göra arbetsflödet mer organiskt” – som en av de anställda konstaterar: ”Dvs spara pengar”. Den sliskiga byråchefen masserar kvinnliga kollegor medan han pratar om hur det ”känns ju som alldeles nyss som vi ejukalerade idéer in i kreativitetens livmoder, och nu är vår bebis färdig att födas” – men när en kvinnlig kollega ifrågasätter hur han tar på de anställda blir han förnärmad, ”Skulle jag tafsa på mina anställda? Jag har faktiskt en dotter!” Gång på gång får vi höra “grattis på kvinnodagen” och två av tjejerna från byrån får gratis grejer i present ”ni förtjänar intimområden släta som en prepubertal öronmanet”, med kväljande komplimanger som ”ni är vackra, precis som ni är! ... Till och med du”. Det följs av hur tjejerna diskuterar huruvida det är för mycket begärt att leva ”utan att fullständigt skita ner allting”, med svaret: ”Säg till när du hittar portalen till den alternativa världen du föreställer dig”. De klokaste människorna i serien är lokalvårdarna som ifrågasätter ordbajset som kommer ur media-gänget och hela premissen av ”potatisprotein”. (Spoiler alert: Det är också en av dem som slutligen finner portalen.)