– De flesta väggar behöver ha en fitta målad på sig. Här kändes det extra viktigt, säger hon.
Sprejsprutan fräser längs väggarna i Nils Åbergs galleri. En nynnande Carolina Falkholt lägger en grund i fluorescerande grönt och rosa inför utställningen som öppnar nästa helg. Allt utom tak och golv ska täckas med färg.
– Det blir ett vaginalt tema, förklarar hon.
Med signaturen Blue och det feministiska projektet Grafitta har hon blivit ett namn i konstvärlden. Förfrågningarna rasar in. Carolina Falkholt, nyss hemkommen efter att ha målat i Visby, beskriver det som ”ett jämnt flöde, ganska hetsigt”.
– Jag vill egentligen bara att det ska bli fler. Även från länder längre bort. Jag älskar att jämföra olika platser med varandra.
Målningarna föds ur platserna. Så var det inte minst när hon tillsammans med ett tjugotal andra graffitikonstnärer fick måla på elevskåpen i den nybyggda Söndrumsskolan i Halmstad. Ett 180 kvadratmeter stort konstverk blev till på uppdrag av kommunen och Statens konstråd. I en tid då gatukonst av vissa mest ses som skadegörelse och laglig graffiti sällan målas i skolor var det ett ovanligt tilltag.
– Mycket kring den kvinnliga sexualiteten är så förtryckt på högstadiet, så jag tänkte att en fitta skulle passa. Då kan det få ett nytt utgångsläge än det gamla vanliga nedsättande, ”din jävla fitta”, att tjejer som utforskar sin sexualitet ses som dåliga.
Upprörda insändare
Lokalpolitikern Håkan Wallin (FP) var inte förtjust. Han tyckte inte att målningen av ett par nättäckta skrevande kvinnoben var lämplig bland så unga elever.
Upprörda insändare i lokaltidningen höll med. Men Carolina Falkholt stöttades av rektorn och från andra håll.
– Diskussionen är jättebra. Det blir som en social skulptur. Verket är inte klart bara för att jag har målat det på väggen, det handlar snarare om vilka tankar och idéer det föder, säger hon.
– Det är sällan innehållet i graffiti diskuteras, så det är intressant. Oftast brukar det bara handla om vad som är lagligt och olagligt.
Könsmotivet är återkommande i hennes konst så namnet på den nya utställningen är givet: Min jävla fitta. Carolina Falkholt vill ge en annan bild av kvinnors sexualitet än den som vanligtvis exponeras. Att kritikerna ser elevskåpsmålningen som snusk bekräftar att det behövs, menar hon.
– Många är så motvilliga till att intellektualisera. Jag vill provocera den som konsumerar utan kritiska ögon, alla har ju intellektuell kapacitet. Livet blir så mycket underbarare om man tänker. Det är så många människor som går miste om det. Provokationen leder till engagemang.
Utbildades på gatorna i New York
Född i Göteborg växte Carolina Falkholt upp i Dalsland. I tioårsåldern började hon rita graffiti och i tonåren var hon ute och sprejade om nätterna. Hon gick på elitidrottsgymnasium, sysslade med hästdressyr, men insåg att det begränsade henne. På en Waldorfskola i Stockholm fick hon istället utveckla sitt ritande och skrivande.
Mot slutet av 1990-talet drog hon till New York och blev assistent till graffitilegenden Lady Pink.
– Jag fick med mig en brutalitet därifrån. Det var hårt på gatorna. Jag utvecklades också väldigt mycket tekniskt och lärde mig av människor som var 20 år äldre än mig. Det var som att gå i konstskola.
Även om hon inte ser sig själv som gatukonstnär är arenan ofta offentlig och arbetet publikt. Bäst gillar hon när verken får trona som monument i stadsmiljön. När en hel husfasad blir duk och hon får åka skylift.
– Mina målningar tar över ytan, som en ockupation. Tiden stannar. Det är viktigt att min konst får den platsen, inte minst för att kvinnliga konstnärer så ofta har fått står tillbaka och förtryckts av patriarkala strukturer. Desto mer yta, ju mer kan jag gå loss, säger Carolina Falkholt.
Dagarna börjar tidigt. Hon vaknar klockan fyra. Kollar telefon och sociala medier. Texter och projektbeskrivningar formuleras. Natten är bra, då är hon klar i tanken.
Fem nycklar till ”fittskåpet”
De senaste veckorna har en del av hennes måleri filmats och klippts ihop med musik. Hon testar gärna olika uttryck.
– Just nu jobbar jag mycket med musik. Det är ju den tiden också då det inte går att vara ute och måla på samma sätt. Nu är det mer att vara i studion och sjunga, att skapa ljudbilder helt enkelt.
Hon berättar hur hon som fascinerad sexåring ”spelade bas” på de spända vajrarna till ett tv-mastfundament. Musiken hjälper henne att fokusera, att filtrera verkligheten.
– Jag målar det jag tänker, precis som att jag sjunger det jag tänker. Skillnaden är att det ena kommer ur händerna och det andra ur munnen. Jag målar mycket munnar och händer, så det är en ständig rundgång.
Nyligen tilldelades Carolina Falkholt nyckeln till ”fittskåpet” i Halmstad. Efter kontroversen får ingen elev ha det.
– Jag kommer göra en upplaga på fem nycklar som ett konstverk. Skåpet får bli en plats att återvända till. Det blir det svenska feministiska skåpet.
Om något kommer att stoppas in återstår att se.
– Ja, det är fullt möjligt. Vi har inte diskuterat det än, men det finns alla möjligheter.
Joakim Magnå
