BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Den som talar är Lisa Bäckström, koordinator för två av sommarens popkollon i Botkyrka. Svaret kommer efter att jag har frågat om lägrets inriktning – tjejer och transpersoner – och börjat yra om starka förebilder och om den kvinnliga underrepresentationen inom musikbranschen i allmänhet och hiphopen i synnerhet.
Som att det inte skulle räcka med att bara prata om musik.
Mellan 14 och 18 år
I år är de åtta stycken. Alla ska vara mellan 14 och 18 år, men det är bara en rekommendation. Är du intresserad kan du få komma med både om du är äldre eller något yngre.
– Vi hade fått plats med fler. På originalkollot, som mer handlar om pop och rock, brukar det oftast vara fullt, säger Lisa Bäckström.
Hon är inne på sitt andra år med popkollo. Hon planerar, håller ordningen på logistiken och tar emot media här på Botkyrka kulturskola i Tumba söder om Stockholm.
När jag hälsar på sitter de flesta deltagarna och stirrar koncentrerat på sina laptopskärmar och pillar med musikprogrammet Logic. De kommer från olika delar av Sverige.
Efter att ha fått prova att producera, rappa och dj:a har de valt varsin inriktning som de fokuserar på resten av veckan. De har också delat upp sig i två “crews”, med någon från varje inriktning representerad. Sedan har “crewet” två dagar på sig att producera en låt.
Fokuserar på rappen
En av dem som har valt att fokusera på rappen är Noelle Jönsson Viberg, 15 år, från Malmö.
– I vårt crew är vi två producenter, en dj, och en rappare. Jag ska precis kolla på en text som jag ska rappa, säger hon.
– Skriv förresten Noelle Jade Robin, det är mitt artistnamn, och att jag har en Youtube-kanal, och att jag finns på Soundcloud, lägger hon till.
När jag i ett fåfängt försök att visa mig ha koll nämner att jag själv har lyssnat en hel del på Eric B and Rakim, Beastie Boys och Public Enemy fyller hon glatt på.
– Ja, jag vet, Paid in Full med Eric B är råbra! Jag lyssnar mycket på Run DMC och annan old school-hiphop, fast att jag inte ens var född när det kom, säger hon.
Bredvid henne sitter Fatima Grut Conteh, Stockholm. Lite tystare, kanske blygare, men så är hon också bara 12 år.
– Det är inte min grej att rappa, så jag valde producentgruppen. Det är kul med olika beats. Jag gillar att klippa och klistra med ljud och film, säger hon och börjar droppa artister hon gillar – Drake, Bryson Tiller, Lauryn Hill, Destiny’s Child.
I ett angränsande rum står Priscilla Appiah, 18 år, från Vårberg. Det är hennes första gång på ett popkollo och hon har valt att specialisera sig på skivspelarna.
– Jag visste inte hur det skulle vara innan jag kom, men det är riktigt kul att träffa nya människor från olika platser. Och nu försöker jag lära mig att dj:a, säger hon.
Lisa Bäckström berättar att de alltid inleder popkolloveckan med att tillsammans sätta upp regler eller riktlinjer för hur de ska vara och bete sig mot varandra.
– Alla sover här hela veckan och de flesta känner inte varandra sedan tidigare, så det är viktigt att de känner sig trygga. Vi inleder också med sådana övningar. Och det är också bra stämning. Det är rätt mäktigt att se hur alla förenas av musiken, säger hon.
– Många kommer nog till en hel del insikter om musik, men också på det personliga planet, om sig själva.
Utanför rummet med producentteamet sitter Nici dela Cruz, 13 år, på en soffa, också hon försjunken över en laptop. Först vill hon inte alls prata med mig, men ändrar sig när Sona Grut Conteh, 14 år och Fatimas storasyster, hänger på.
– Det är kul att vara här och göra allt möjligt. Ju mer kunskap du har desto mer kan man göra. Jag har gått på producentkollot tidigare, säger Sona, som brukar titta på när mamma rattar med sin dj-utrustning hemma, och radar upp influenser som blues, jazz, old school-hiphop, afrikansk musik och – något överraskande – hårdrock.
– Jag försöker lyssna på allt. Om man proddar vill man ju kunna en massa och kunna anpassa sig.
Även Nici känner sig hemma med all utrustning och tekniken.
– Jag har inte hållit på så jättemycket, men jag brukar låna min mosters grejer. Har ingen aning om vad som händer efter den här veckan. Jag vet att jag vill hålla på med musik, men först vill jag typ visa min proffsmoster att jag kan det här, säger hon.
“En stark tjej”
Mitt inledande löfte till trots kan jag inte låta bli att fråga Lisa Bäckström om tidigare deltagare i olika popkollon, om det finns någon som har hållit sig kvar i och slagit igenom i branschen, i hopp om att få presentera ett stort namn, “en stark tjej”, någon som kan lyftas och inspirera och samtidigt lyfta popkollo.
– Jag har ingen koll på gamla deltagare som har etablerat sig. Men det är inte heller så vi tänker, att popkollo ska vara en språngbräda för individer. Snarare tror vi och hoppas vi att det ska innebära en förändring för en hel generation. Det är fett att fler och fler ges utrymme och jag tror att popkollo är en del av en rörelse där många har slitit hårt i många år. Det går trögt men jag tror att strukturerna börjar ändras.
