Kultur & Nöje

Patrik Lundbergs ”Fjärilsvägen” har en sällsam lyster

Publicerad 11 september, 2020

Patrik Lundberg är journalist och författare. ”Fjärilsvägen” är hans första vuxenroman. Bild: Bild: Hossein Salmanzadeh

Dagens ETC

Patrik Lundbergs ”Fjärilsvägen” är en kärleksfull skildring av ett kvinnoliv under efterkrigstiden. Samtidigt är det en vredgad berättelse om hur Sverige gick från folkhem till nyliberal välfärdsstat. Rasmus Landström läser en drabbande och välskriven bok, som ändå saknar något.

Rasmus Landström

Text

Det är en vacker genre som Patrik Lundberg skriver in sig i med ”Fjärilsvägen”. Kanske kan vi kalla den för ”den intellektuella biografin över en helt vanlig människa”. Mig veterligen är det bara Åsa Linderborg som har skrivit en sådan bok på svenska, om sin far i ”Mig äger ingen”. I Frankrike har genren desto fler företrädare: Annie Ernauxs ”Min far” och ”Kvinnan”, Didier Eribons ”Tillbaka till Reims” och Édouard Louis ”Vem dödade min far” – för att bara nämna några. Det böckerna har gemensamt är att de får ett helt ordinärt liv i arbetarklassen att framstå precis så märkvärdigt som det är. Det är en svår konst. Berättelsen måste lysas upp inifrån, en värme måste strömma från författaren ut i texten. Kanske skulle man kunna sammanfatta genrens devis med Kjell Johanssons ord i ”Sju huvudens historia”: ”Människan är och lever långt värdigare än hon själv tror.”