Partiet som blev som andra

Miljöpartiet bildades 1981 och ett syfte var ”att partiet inte skulle bli som alla andra”, som en av de tidiga språkrören Birger Schlaug skriver i sin blogg. Partiet skulle inte vara lika auktoritärt och toppstyrt som andra, och inte heller ledas av en partiledare. Miljöpartiet stod därmed för ett mer decentraliserat och demokratiskt sätt att se på intern­organisation än vad som var brukligt i andra politiska partier. Statsvetaren Katarina Barrling skriver till och med att Miljöpartiet har ”en historia av att vara ett anti­etablissemangsparti som inte har regeringsmakt som främsta mål”. Miljöpartiet tog också ställning mot pragmatism och professionalisering, de ville inte ägna sig åt kompromisser och maktspel utan kämpa för det som sågs som det ideologiskt riktiga. 

Det var inte bara sättet att organisera sig som var nytt, utan också hur partiet drev sina frågor. Partiet var sprunget ur alternativrörelsen som ville skapa möjlighet för en annan livsstil än den konsumtionsinriktade. Det var alltså civilisationskritiskt och argumenterade i generations­led – vi har lånat jorden av våra barnbarn. Ekologisk balans snarare än ekonomisk tillväxt var i fokus och är så fortfarande. I partiprogrammet står att läsa: ”Vi måste ställa om till en ekonomi som tar långsiktiga hänsyn till miljön och människors välbefinnande. Ständig ekonomisk tillväxt i traditionell bemärkelse är inte möjlig på en planet med begränsade resurser.”