Vi är många som minns den där dagen i april 1986, då reaktor fyra exploderade i kärnkraftverket Tjernobyl i Ukraina. Det var en förödelse som världen inte hade skådat; innan Fukushima 2011 var Tjernobyl den enda kärnkraftsolyckan klassad som nivå sju på internationella skalan för kärnkraftshändelser. Men trots att Tjernobyl har gjort starkt avtryck i media, inklusive flera filmer och tv-projekt, är det först nu som den helvetiska verklighet som olyckan resulterade i för människorna på plats har fått en riktigt storskalig gestaltning. HBO:s nya miniserie ”Chernobyl” är intensivt hudnära – men man har samtidigt vidtagit alla åtgärder för att inte överdramatisera. Det berättar seriens skapare Craig Mazin, när Dagens ETC träffar honom och delar av tv-seriens team i Los Angeles.
– Det här är så nära verkligheten vi kunde komma på fem avsnitt. Vi var besatta av att vara så sanningsenliga som möjligt. Om vi ändrade på något i berättelsen var det enbart för att kunna berätta historien så totalt som möjligt.
Hyllning till forskare
Berättelsen kretsar runt dem med direkt relation till olyckan; kring frågor om hur den kunde ske, och vad följderna blev på plats. Stellan Skarsgård spelar politikern Boris Shcherbina, som ledde utskottet efter explosionen. Jared Harris är vetenskapsmannen Valery Legasov, som Kreml anlitade för att undersöka olyckan. Även Emily Watsons roll, fysikern Ulana, analyserar katastrofen. För Watson och Skarsgård är det första samarbetet sedan deras roller i Cannesvinnande von Trier-filmen ”Breaking the Waves” (1996), vilket båda har uttryckt glädje inför.
Watsons roll är en av de få ”förbättrande” verklighetskorrigeringar som Mazin syftar på ovan.
– Ulana är faktiskt en sammansättning och på ett sätt en hyllning till flera av de forskare som arbetade med att minimera katastrofens effekter, säger Emily Watson.
Att Ulana skapades som rollfigur medförde fördelar.
– Att hon inte existerade gav mig en viss frihet. Men det jag tyckte mest om var platsens rent känslomässiga natur. Det är inte ett amerikansk berättande där underhuggaren höjer rösten. Det här är ett totalitärt samhälle, där det vore livsfarligt. Så man får närma sig känslouttryck på subtila och annorlunda sätt, vilket var intressant för mig.
Genomgående känsla
Jared Harris såg också skådespelarmässiga incitament i Sovjetunionens tillknäppta sociala kultur.
– Valery var en av de huvudansvariga för att lista ut hur samma katastrof kunde förhindras vid någon av de andra 20 kärnkraftverk av samma modell i dåvarande Sovjetunionen. Men det gick inte att ställa de frågor som krävdes där utan att slå hål på propagandabilden av Sovjetunionen som ett perfekt samhälle, vilket var livsfarligt att göra.
För regin står svenske Johan Renck, idag en av tv-världens mest eftertraktade namn med regi av avsnitt av tv-serier som ”Breaking Bad”, ”The Walking Dead” och ”Bloodline”. Mazin hyllar Rencks insats:
– Att dra in flera regissörer skulle ha blivit splittrande, på grund av hur serien är upplagd och hur alla dessa berättelser är sammanvävda. Vi behövde en och samma estetik och känsla, och Johan gjorde ett fantastiskt jobb. Jag vet faktiskt inte hur han överlevde inspelningen. Men han är garanterat mycket roligare att jobba med än jag.
Att ignorera sanningen
Det är förstås ingen slump att ”Chernobyl” har premiär i en polariserad era där ena sidan lägger större vikt än någonsin tidigare vid individens miljöpåverkan, och där andra sidan gör allt för att förringa idéer om samband mellan människa och miljö. Craig Mazin hoppas kunna påverka den debatten,
– Tjernobyl var ett resultat av fruktansvärda, medvetna beslut som togs för att beskydda ett system som var korrupt och inhumant. Men när man ser vår tv-serie inser man hur svårt det faktiskt är att få en kärnkraftsreaktor att explodera. Budskapet här är snarare vad som sker när vi ignorerar sanningen, för sanningen bryr sig inte om det. Planeten blir varmare vare sig vi tror på det eller ej. Vi måste välja vad vi konfronterar som sant eller osant.
