Det blev ingen av de hetaste förhandstippade kandidaterna. Nobelpriset i litteratur tilldelas i år den tanzaniska författaren Abdulrazak Gurnah och stora delar av den svenska kulturvärlden fick ett nytt namn att utforska.
Motiveringen lyder: ”för att kompromisslöst och med stor medkänsla ha genomlyst kolonialismens verkningar och flyktingens öde i klyftan mellan kulturer och kontinenter”.
Abdulrazak Gurnah föddes1948 på Zanzibar men lever och verkar nu i Storbritannien där han bland annat undervisar i engelska och litteraturvetenskap vid Kents universitet.
I hans produktion finns en rad romaner som behandlar mötet mellan afrikansk kultur och västerländsk kolonialism. Abdulrazak Gurnah debuterade 1988 med romanen ”Piligrim’s way”. Genombrottet kom 1994 med den historiska uppväxtskildringen ”Paradise” (”Paradiset” på svenska), om en pojkes väg mot vuxenlivet, i den gamla swahilikulturen och krock med både brittiska och tysk kolonialsm, vid 1900-talets början.
– Han har varit erkänd som en av de tongivande postkoloniala författarna från Afrika, säger Anders Olsson, ordförande för Svenska Akademiens Nobelkommitté.
Med valet har Svenska Akademien, i enlighet med sin uttalade ambition, breddat den litterära världen som pristagare kan komma ur.
Av Adbularazak Gurnahs romaner finns två översatta till svenska, ”Paradiset” (2012) och ”Den sista gåvan” (2015), både översatta av Helena Hansson och utgivna på Celanders förlag.
I sin recension i Svenska Dagbladet var kritikern Viola Bao inte särskilt imponerad ”Den sista gåvan”, hon skrev bland annat:
”Gurnahs prosa är oklanderlig och berättelsen komplext sammansatt, men här finns en obalans i berättandet – återgivning ersätter alltför ofta gestaltning. Detta händer exempelvis i passagen där faderns smärtsamma förflutna skildras, som hastas förbi på några sidor. Man förstår rent teoretiskt att hans flykt från hemlandet fötts ur en otrygg uppväxt och djup klassbetingad skam, men jag kan inte leva mig in i dessa orsaker i texten. Den allvetande tredjepersonsberättaren spejar som ur fågelperspektiv ner på händelserna, och detsamma gör läsaren.”
”Svenska Akademien är inne på att gäckas”
Annina Rabe, litteraturkritiker och kulturjournalist, anser att valet är en överraskning.
Vad tycker du om årets pristagare?
– Jag har inte läst honom. Jag tror att det googlas ganska friskt på Sveriges kulturredaktioner nu. Jag är ganska upplivad av valet och tycker att det är jättekul. Här sitter man år efter år och tror att man har koll på allt och alla har suttit och pluggat samma namn. Så bara WHAAM, kommer det någonting som man inte har en aning om.
– Jag pratade just med en vän som är väldigt insatt i postkolonial litteratur, hon hade inte heller hört talas om Abdulrazak Gurnah, säger hon till Dagens ETC.
Annina Rabe anser att Svenska Akademien ”gäckas” med årets val.
– Allt de gör är medvetet. Men å andra sidan tycker jag att det är kul att de fortfarande kan överraska. Och vi är ganska många nu som får ett alldeles nytt författarskap att sätta oss in i.
Anna Gillinger, bokhandlare på Söderbokhandeln, tror inte heller att så många har läst Abdulrazak Gurnahs böcker.
– Men det är roligt för nu får vi upptäcka ett nytt författarskap. Sen är det roligt för förlaget som valt att lyfta den här författaren. Nu får vi beställa in fler av hans böcker.
