I backspegeln

När kvinnor samlas mot krig

Publicerad 19 april, 2022 (Uppdaterad 19 april, 2022 )

Bild: Dave Caulkin/TT

ETC nyhetsmagasin

Finns det en feministisk analys av krig? Pia Laskar följer kvinnorörelsens utveckling och hur den förhåller sig till våld – och det militärindustriella komplexet.

Pia Laskar

Pia Laskar är fil. dr i idéhistoria och docent i genusvetenskap.

När det brittiska parlamentet okejade placeringen av kärnvapenspetsade kryssningsmissiler i Nato-basen Greenham Common 1981 ringlade en kvinnodominerad fredsmarsch sig fram mot basen och väl framme ockuperades huvudingången. Aktivisterna kedjade fast sig i staketet runt basen. Grupper av tältande ockupanter spreds snart till de andra av basens grindar. Året därpå samlades 30 000 kvinnor för att hand i hand omringa basen. Ett halvår senare anslöt 70 000 personer för att hand i hand skapa en kedja från Greenham Common till vapenfabriken i Aldermaston 23 kilometer därifrån. Ockupationen pågick i 19 år med otaliga aktioner, garngraffiti på stängslet, intrång och sabotage trots polisens försök till avhysningar. Aktivisterna inspirerade oräkneliga europeiska och amerikanska kvinnomarscher och aktioner för fred. Rädslan för kärnvapen under det kalla krigets sista decennium var påtaglig.

Finns det då en feministisk analys av krig, en feministisk väg till fred?