Recension

Mörk, geggig och bisarr skräck i filmen ”Ruva”

Publicerad 25 mars, 2022

Bild: Albin Wesley/Non stop

Dagens ETC

En perfekt medelklasstillvaro slås i spillror av en människoliknande fågel. David Weiss blir både förtjust och lite äcklad av den finska skräckfilmen ”Ruva”.

David Weiss

Den tolvåriga gymnasten Tinja (Siiri Solalinna) lever under kvävande press. Hon måste hålla vikten, visst, men hon har även svårt att passa in och hennes videobloggande, maniska perfektionist till mamma (Sophia Heikkilä) håller henne under ständig örnkoll. Inga avvikelser tillåts.

Mitt under en tillrättalagd vlogginspelning vänds familjens kontrollerade stillhet upp och ner. En spattig fågel tar sig in i familjens eleganta vardagsrum. Den förstör de dyra vinglasen och, till slut, familjens extravaganta kristallkrona. Så gör man inte med den oklanderliga inredningen. Utan vidare knäcker matriarken nacken på fjäderfäet och beordrar att den ska kastas i komposten. Senare samma kväll hittar Tinja ett ägg bredvid fågelns döda kropp. Hon tar då beslutet på stående fot: hon tänker ruva ägget och bli surrogatmamma.