Dramatikern Johanna Emanuelsson kallar scenen för ”det erotiska kapitalet” och berättar att det här är det mest utflippade partiet i föreställningen. De två skådespelarna, Sandra Medina (som även är dansare) och Nils Granberg, rör sig i en knyckig och skevt sexig koreografi över golvet, medan de beskriver hur vi på olika sätt kan sälja in oss med vår sex appeal och vår kropp: ”Le och casha in”, ”Använd din kvinnomakt”. Det hela accelererar, de far runt, struttandes hit och dit i ett rasande tempo, tills de slutligen kastar sig på golvet, juckandes och ryckandes på var sitt håll.
Jag träffar regissören Helena Sandström och Johanna Emanuelsson efter repetitionen, med drygt tre veckor kvar till premiär. Sandström har länge varit intresserad av begreppet prekariat, den grupp som står utanför den etablerade arbetsmarknaden och i förlängningen också de sociala trygghetssystemen.
– Intresset kommer ur en personlig upplevelse av att leva som frilansare i teatervärlden, som alltid har varit ett slags prekariat, säger Helena Sandström.
Johanna Emanuelsson poängterar dock att det inte är en intern historia om den stackars kulturarbetaren. Problemet är betydligt bredare än så:
– Bristen på fasta anställningar har spritt sig till nästan alla branscher nu, fortsätter Helena Sandström. Och jag har börjat fundera på om det är kostnadseffektivt att kicka folk innan de blir inlasade och ersätta dem med ny personal – som sedan måste läras upp…
Som ett slag i magen
I Teateretablissemangets pressmeddelande hälsar de: ”Välkommen till Prekariatet – den sköna, nya värld där flexibiliteten är religion och var och en sin egen lyckas smed!”.
Helena Sandström beskriver uppsättningen som lättillgänglig, men inte ytlig, och vill gärna locka publiken till skratt, för att därpå smälla till oss i magen med drabbande allvar.
– Det är en ombytlig föreställning – den är flexibel … väldigt flexibel, säger hon, med ironiskt tonfall.
Strävan efter flexibilitet liknar samhällets strävan efter tillväxt, anser Helena Sandström, det har blivit ett mål i sig.
– Jag ville göra en föreställning om det här ämnet, men inte en socialrealistisk, utan en där själva formen visar att det också finns andra saker som är viktigt i livet, vid sidan av att jobba och tjäna pengar, till exempel konst.
”Tacksam situation att ta fasta på”
Johanna Emanuelsson tycker att den otrygghet som många i dag upplever på arbetsmarknaden, inte minst yngre, rymmer en dramatisk laddning i sig.
– Det sitter i kroppen, att vilja vara en solidarisk person och samtidigt behöva tävla och konkurrera om det där efterlängtade jobbet. Det är en tacksam situation att ta fasta på.
Motståndet triggade skrivandet
Begreppet prekariat var inte hennes kopp te från start. Det har funnits ett motstånd i arbetet som har triggat igång skrivandet:
– Jag har varit tvungen att titta på vad ordet egentligen betyder. Det har blivit ett ganska populariserat begrepp som man har drivit i media, att det skulle handla om en klass i blivande. Jag tror inte det, säger Johanna Emanuelsson.
Att vara arbetarklass avser inte bara vilken typ av jobb du har, utan också vilken livssituation du befinner dig i, menar hon. Vi diskuterar om en universitetsutbildad med otrygg anställning har en tillvaro som går att jämföra med en bärplockande gästarbetare. Svaret är nej.
– Jag tror att vårt samhälle är i -behov av en ny klassanalys. De som inte har makt över sina arbetsförhållanden har blivit fler, och dessa måste vi kunna definiera på något sätt, säger Johanna Emanuelsson.
”Måste vakna nu”
Hennes och Helena Sandströms utgångspunkt har varit att undersöka vad som händer med medborgaridentiteten när människor förvandlas till enbart producenter och konsumenter. För att gestalta detta valde de att skildra en frilansande konsult och en undersköterska. Eftersom det i grunden handlar om samhällsstrukturer har det varit viktigt för Helena Sandström att få dessa roller att kännas som människor av kött och blod, som det går att identifiera sig med.
Tre veckor innan premiären den 24 april försöker de hitta balansen mellan att inte väja för de fruktansvärda livssituationer som människor vid sidan av trygghetssystemen kan hamna i, men också kunna visa det löjeväckande och komiska som kan uppstå i dagens konkurrenssituation, i kampen och statusspelet: Titta på mig! Här är jag!
– Jag vill förmedla: Hallå, vi måste vakna upp nu och ifrågasätta det här systemet. Gruppen som befinner sig i prekariatet blir bara större och större – och snart kanske du själv ingår i den, säger Helena Sandström.
