– Åh, det där kaffet ser gott ut. Jag är redo att köra, bara jag får en påfyllning.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Kulten ett faktum
Kaffedrickande är den vardagsföreteelse som är mest konsekvent förekommande i David Lynchs surrealistiska mysteriemelodrama ”Twin Peaks”, som 1990 kom att förändra synen på tv som ett berättarverktyg. Och flest koppar i serien dricker Kyle MacLachlan i rollen som FBI-agenten Dale Cooper, som reser till den granskogstäta titelstaden utanför Seattle för att undersöka mordet på stadens tonåriga baldrottning, Laura Palmer. Väl på plats upptäcker han allt ifrån en kvinna med en talande stubbe som husdjur, till ugglor som inte är vad de förfaller – till ett märkligt rum med röda draperier.
Efter den andra säsongen 1991 blev tv-serien inställd, men kulten var redan ett faktum – och sedan har den växt år efter år, så till den grad att en tredje säsong efter mycket spekulation spelades in i fjol. Hittills har nio av 18 nya avsnitt visats, och mottagandet är överlag positivt – och förbryllat, som väntat. Det inkluderar Kyle MacLachlans egen reaktion.
– Jag har ingen aning om vad som händer när. Visst, jag läste manus till alla avsnitt samma dag i fem–sex timmar, med några koppar kaffe. Manusen fick inte lämna byggnaden, så hemlighetsfullt var det. Men jag minns helt ärligt inte skeendena, bara när jag ser dem. Och ofta har David förvrängt scenerna i efterhand. Det går inte att ana hans vändningar.
Märgen i karriären
Han uttalar ”David” som man omnämner en närstående. Trots att Kyle MacLachlan vid det här laget har en eklektisk filmografi – med centrala och älskade roller i allt från tv-serier som ”Sex and the City” (2001–2002), till hipster- och samtidssatirserien ”Portlandia” (vars sjunde säsong visades i våras), är det den ikoniska regissören David Lynch som är märgen i karriären.
Denna inleddes 1984 med huvudrollen i David Lynchs episka science fiction-äventyr ”Dune”, fortsatte med noir-rysaren ”Blue Velvet” (1986), och därefter med ”Twin Peaks”. Duons relation har liknats vid den mellan franska nya vågen-regissören François Truffaut och skådespelaren Jean-Pierre Léaud, och trots att David Lynch har uträttat många storverk utan Kyle MachLachlan, är det med den i dag 58-årige svärmorsdrömmen som David Lynchs bisarra världar blir som mest förtrollande.
Blev exalterad
Enligt David Lynch är Kyle MachLachlan idealisk för att spela ”oskuldsfulla personer som är intresserade av livets mysterier. Den man litar tillräckligt på för att gå in i en underlig värld med”.
– Vi har så mycket historia ihop, säger Kyle MacLachlan.
– Efter seriens två första säsonger fortsatte vi att umgås, och ofta frågade jag ”Tror du att det finns något kvar att berätta om Twin Peaks” och han svarade alltid lika undflyende. Så till slut kontaktade han mig för några år sedan och sa att han behövde prata med mig. Det gällde vad jag hade hoppats på. Att han skulle regissera alla avsnitt själv gjorde mig särskilt exalterad, eftersom ingen berättar en historia som David.
”Twin Peaks” har gång på gång utsetts till tv-serien som kom att göra tv-dramatik till något ”fint” och konstnärligt, efter att under mediets första decennier ha setts som sekundärt till film. Hur såg Kyle MachLachlan och hans medskådespelare på serien de spelade in 1989? Förstod de storheten?
– Jag tror att vi alla visste att vi gjorde något annorlunda, för att det var David Lynch på tv och att berättelsen inte liknade något vi hade läst innan. Men vi hade ingen aning om hur publiken skulle reagera eller vilken plats serien skulle komma att få i populärkulturen.
En värld i obalans
Att agent Dale Cooper återkommer i säsong tre bör stå klart utifrån denna intervju, och utan att avslöja för mycket kan det klargöras att detta sker på förvillande sätt. Men Kyle MacLachlan avfärdar Lynch-skeptiker som förringar ”Twin Peaks” många till synes oförklarliga händelseförlopp som tomma chimärer. ”Allt finns där av en anledning” försäkrar han – till och med kaffet, därmed.
– Men en del av seriens tema handlar om en man som tar sig tillbaka till sig själv. Och mer än så om en värld i obalans som behöver sättas ihop igen. Visst är det möjligt att allt jag säger här inte alls är vad David Lynch har tänkt sig. Men hans mål är att ta oss alla på en resa. Jag vet vad den betyder för mig.
