Kvinnolandet – en radikal och tidlös dröm

Män! Kan inte leva med dem, kan inte leva utan …Eller okej, tydligen går det hur bra som helst utan det otäcka könet. Fråga bara invånarna i det helkvinnliga samhälle som gestaltas i ”Kvinnoland”, skriven redan 1915 men först nu tillgänglig på svenska i noggrann och lyhörd översättning av Emilia Fjeld. 

Charlotte Perkins Gilman (1860–1935) var en produktiv mångsysslare som idag ­kanske främst är känd för novellen ”Den gula tapeten”, en text som använder den gotiska litteraturens formspråk för att skildra en sekelskifteskvinnas tilltagande vansinne. I jämförelse med denna klaustrofobiska text är ”Kvinnoland” en annorlunda, och överlag muntrare, läsupplevelse. Premissen är enkel: tre äventyrslystna karlakarlar får under en forskningsexpedition höra talas om ”ett besynnerligt och skräckinjagande Kvinnoland högt i fjärran” och bestämmer sig för att ta berättelserna på allvar. Tänk om en oupptäckt civilisation faktiskt gömmer sig där i vildmarken? Det visar sig att det gör det – sedan tvåtusen år befolkas den enbart av kvinnor som på något oförklarligt sätt blivit kapabla till självbefruktning. Det är svårt att säga om de tre sekelskiftesherrarna är mest förvånade över det där med självbefruktningen eller över att ett samhälle helt styrt av kvinnor kan vara långt mer harmoniskt och ändamålsenligt än den västerländska civilisation de lämnat bakom sig.