En storhjärtad gatuprostituerad visar vägen åt en nydumpad finansman när han kört vilse på Los Angeles gator, och när den känslomässigt handikappade finansmannen betalar henne för att spendera en vecka med honom i hans luxuösa hotellsvit uppstår snart ljuva känslor. Låter inte som ett vidare realistiskt scenario, eller? När ”Pretty woman” nu firar tre decennier finns hur som helst all anledning att titta tillbaka på den film som inte bara blivit en av de mest inkomstbringande romantiska komedierna någonsin, utan även kritiserats för vad många menat är en glorifierande bild av prostitution.
När den aspirerande manusförfattaren J.F Lawton i slutet av åttiotalet skrev manuset till vad som då gick under titeln ”3 000”, den summa som finansmannen Edward betalar Vivian för att tillbringa en vecka med honom, rörde det sig från början om ett mörkt drama där en kokainberoende Vivian med nöd och näppe lyckas hålla sig drogfri under deras vecka tillsammans. I det ursprungliga slutet blir Vivian utkastad ur Edwards bil, och tar i filmens sista scen en buss till Disneyland tillsammans med rumskompisen Kit. Men i händerna på produktionsbolaget Disney kom historien snart att göras om till en Pygmalion-betonad prinsess-saga utan vidare mycket droger, men med ett riktigt Hollywood-lyckligt slut – allt med Lawtons eget godkännande, ska tilläggas. Producenten Laura Ziskin bidrog dock till det plåster på såren-feministiska slutet, där Edward efter att ha klättrat uppför brandstegen till Vivians fönster frågar vad som händer efter att hennes drömmars riddare räddat henne, och får till svar ”Hon räddar honom tillbaka”.