”Konsten kan befria oss från trångsyntheten”

Ett halvt sekel med Selma – vad håller din entusiasm uppe?

– Den stora lusten att berätta! Det finns så otroligt många fantastiska historier som måste berättas. Dramat, som hos Västanå Teater berättas med musik, dans och ord, kastar ett förklarande ljus över livet och människorna. Jag tror det kan öka förståelsen för att livet kan uppfattas på olika sätt beroende på var man befinner sig i livet och i världen. Den dramatiska konsten ger oss insikt och förstånd på det mänskliga. Något som känns särskilt viktigt i dessa dagar av oro och motsättningar. Konsten kan hjälpa oss att befrias från trångsynthetens bojor.

Nu ska Marika Lindström ­spela henne i en kavalkad – varför är hon en bra Selma?

– Marika är en fantastisk, dramatisk skådespelerska som är van att gå in i olika karaktärer. Marika är dessutom i likhet med Selma Lagerlöf uppväxt i Värmland och har därmed det värmländska i sig. Selma var djupt rotad i den värmländska myllan, samtidigt som hon hade det andra benet i det moderna, urbana livet. Från Selmas originalutkast kan man se att hon ofta skrev på dialekt, därför passar det utmärkt att Marika behärskar både värmländskan och den mer uppsvenska, högtidliga svenskan. Marika har en exceptionell värme och distinkthet i sättet att förmedla alla dessa tankar som jag har hämtat från Selmas brev, så hon är den optimala skådespelerskan för den här rollen.

Vilka godbitar ur teaterns förflutna är du mest glad över att återkomma till?

– Det är svårt att välja ut någon, när det finns så oerhört många fantastiska berättelser! ”En saga om en saga” är ett slags avsmakningsmeny, där publiken får smaka på lite av mycket. Både ”Gösta Berlings saga”, ”Nils Holgersson”, ”Kejsarn av Portugallien” och ”En herrgårdssägen” ligger mig oerhört varmt om hjärtat men även trilogin om släkten Löwensköld hon skrev i slutet av sitt liv är fantastisk. Roligast den här gången har nog ändå varit att hitta den röda tråden i föreställningen, det som knyter ihop Selma Lagerlöf med Västanå Teater. Vi delar konstsyn i mycket; det icke-realistiska berättandet, stiliserandet, det ständiga sökandet efter poesi i gestaltandet och samtidigt fascinationen över det metafysiska och övernaturliga. Selmas stora intresse för musik, dans och teater kommer fram i hennes brev, som jag studerat extra mycket denna gång.

Tre andra tips för en scenkonstsommar

Don’t, Kiss. Skånes

Dans