Kent hittar sin röda tråd

Storslaget och drömmande nostalgiskt blandas med dansanta syntar, som både känns 80-tal och nutid. På Tigerdrottningen väver Kent ihop sin historia. I en sådan väv är det inte särskilt förvånande att den röda tråden är just röd.

Kent släpper skiva och rubrikerna handlar mer om texterna än om musiken. På sätt och vis är det inte så konstigt. Kent skriver inte längre om olycklig kärlek, själar som behöver fyllas, att falla och att fångas. I alla fall inte bara. Istället handlar det om ett land i förfall. Med textrader som ”Dom rear ut mitt hemland, konkurrensen ska vara fri, så ta ditt liv i egna händer, ingen lägger sig i”, är det inte svårt att dra slutsatsen att Kent är mer politiska än någonsin. I alla fall är det mer rakt på sak. För politiska har Kent alltid varit. Med arbetarklassbakgrunden som en del av bandets identitet. Men det är lätt att glömma när det handlar om Sveriges största rockband. Ett gäng lyckade män i 40-årsåldern som kan leva på sin musik.