Det visar sig bland annat genom ett ovanligt stort intresse för Judiska salongens arrangemang på Litteraturhuset på måndag. Hon flydde själv undan Förintelsen och i ”The Origins of Totalitarianism” från 1951 försöker hon förstå vad som får samhällen att passera alla gränser, vad kan leda till ett industriellt massmord.

– Det jag hittar hos Arendt som är symbolen för det annorlunda i totalitära samhällen är att människor har gjorts överflödiga. Människor betyder ingenting. Att ”vi vill inte ens exploatera dem”. Typ judar, romer, de man tycker är förståndshandikappade, slaver eller polska motståndsmän – ”vi ska bara döda dem”. Hon säger att det ju är orationellt. Hur ska man straffa någon som beter sig så, när man inte förstår det? Vi människor kan inte hantera det där, säger Kenneth Hermele.

Läsning på judiska salongen

Kommande Judiska salongen inleds med läsning ur hans nya pjäs ”Hannah Arendts tio prövningar”. De tio utgörs av personer runt henne som var stöttepelare och motståndare, såsom hennes make Heinrich Blücher, en väninna och en besviken översättare. Stadsteaterns Mia Högström-Melin läser Arendts stycken, Nina Dahn de andras.

Evenemanget är också en lansering av boken ”Den banala ondskan har Ni åter missförstått”, där pjäsen delar pärm med en essä om Hannah Arendts frågeställningar om ondskan.

1963 publicerades Hannah Arendts bok ”Den banala ondskan: Eichmann i Jerusalem” och hon hade då under flera decennier ägnat sig åt frågeställningar om människans handlingar och ondska. Kenneth Hermele menar visserligen att hon lurades av Förintelsebyråkraten Adolf Eichmanns skådespel för rättssalen, Eichmann hävdade att han ”bara lydde order”, men att diskussionen alltjämt är relevant.

– Vad skiljer samhällen som Nazityskland och Stalins Sovjet från andra? Hur såg de på sina medborgare och andra människor. Det är tycker jag är aktuellt i dag eftersom vi lever i samhällen, och har samhällen runt omkring oss, där precis samma frågor ställs och hur kan vi agera runt det.

Flydde nazisterna

Hannah Arendt föddes 1906 i kejsardömet Tyskland och flydde undan nazisterna till Paris. Därifrån hjälpte hon judiska barn att fly från det ockuperade Tyskland till Palestina. När tyskarna invaderade Frankrike internerades hon, men lyckades fly och tog sig 1941 till New York.

– Hon var kvinna, judinna, sionist och försökte hantera ondskan. Allt detta skriver hon om från 1933 när Hitler kommer till makten tills det att hon dör 1975, det är  frågor hon försöker hantera. Och när man läser henne i dag är de än i dag extremt relevanta. Det är inte det att man alltid håller med henne, men hon ställer frågor. Och en av de saker jag gillar mest med henne är att hon säger att ”vissa saker är så svåra att förstå att jag aldrig kommer att komma till riktig klarhet med dem”, säger Kenneth Hermele.

Kenneth Hermele är bekant som ekonom, som tidigare riksdagskandidat för Fi och författare till en rad böcker. Han fick en strikt judisk uppfostran om vilken han skriver om i ”En shtetl i Stockholm”, som Augustprisnominerades 2018. Hannah Arendts resonemang om möjligheter och självpåtagna uppdrag som judisk medborgare har därför också varit viktiga för honom.

Inte alltid så lätt att läsa

Ännu finns ingen planerad uppsättning av pjäsen planerad på scen, men tjuskraften i Hannah Arendt kan förstås tala för att det blir verklighet. Kenneth Hermele konstaterar att hon inte alltid är så lätt att läsa, hon kräver en del av sin läsare. Men hon är också kontroversiell, självständig och något så sällan uppmärksammat som en kvinnlig tänkare.

– Många frågor kan vara stora frågor, den som har valt klimatet har ju gjort en annan relevant bedömning av vad som är den stora frågan i dag. Den här frågan om ondska och samhället och vad det gör med oss människor är en annan. Och oron som många av oss har om hur man själv kunde ha agerat, vad som hade hänt om tyskarna kommit till Sverige. Hur många svenskar hade då blivit medlöpare eller riktiga förövare? Hur stark var nazismen i Sverige och vad hade hänt med en? Det sysslar Arendt mycket med. Och jag är förtjust i den där tanken att man plötsligt bara står svarslös inför nånting som är så hemskt.