Kultur & Nöje

Katakomber av allvar i Bruno K Öijers nya

Publicerad 16 september, 2014

Bild: Bild: Janerik Henriksson/TT

Dagens ETC

Bruno K Öijers nya diktsamling rymmer både ilska över samhällsutvecklingen och sorg över det som gått förlorat. Men också hopp. Birgitta Haglund läser Och natten viskade Annabel Lee.

Birgitta Haglund

Bruno K Öijers nya diktsamling rymmer både ilska över samhällsutvecklingen och sorg över det som gått förlorat. Men också hopp. Birgitta Haglund läser Och natten viskade Annabel Lee.

Bruno K Öijer har som poet alltid vägrat att sälja ut sig. Han marscherar inte i takt. Inte i otakt heller. Han marscherar inte överhuvudtaget. Däremot kan man kanske få se hans diktjag svinga sig upp på ett hetsigt fullblod, vitskimrande som i sagan och spränga iväg barbacka över den stadsupplysta natthimlen, mot skogen, lämnande kultureliten långt bakom sig. Etablissemanget är inget för honom. Samtidigt tillhör han numer detta etablissemang, mångfaldigt prisad som han är med utsålda poesiturnéer, hyllande recensioner och en stor skara läsare.