Sommaren 1971 har feministrörelsen i Paris nyligen deklarerat année zeró, år noll. Likt 1700-talets revolutionärer vill de inleda en ny era av frihet, jämlikhet och systerskap: de stormar abortmöten och radiostationer, övar självförsvar, och nyper äldre män i stjärten för att hämnas årtusenden av sexuellt förtryck.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Men i de centralfranska högländerna är allt som vanligt: korna ska mjölkas, åkrarna plöjas, och flickorna hitta en karl som vet hur man förlöser en kalv. Delphine (Izïa Higelin) har dock arbetat sig igenom byns trötta killutbud och i hemlighet börjat experimentera med tjejer. ”Ensamheten är en hemsk sak”, varnar hennes pappa. Som om Delphine behöver påminnas; snart flyttar hon till Paris och drömmer, likt stadens feminister, om en nystart.
Hon dras med i aktivistgruppen Mouvement de libération des femmes, med slagord som ”Mannen med barnen – kvinnan till baren!”, men mest för att hon fascineras av den tio år äldre fyrverkeripjäsen Carole (Cécile de France). När de andra sjunger Kvinnornas hymn (”Res er, kvinnoslavar/Låt oss bryta våra bojor”) planerar Delphine hur hon kan bryta loss Carole från hennes pojkvän.
Filmen följer mallen för filmer om lesbisk kärlek: en tragisk berättelse som involverar skillnader i ålder, klass och utbildning, och är som ofta förlagd i historien. Några nyliga exempel är avklädda Guldpalmsvinnaren Blå är den varmaste färgen (2013), Violette (2014), som gestaltar författaren Violette Leducs kärlekaffär med feministikonen Simone de Beauvoir, och Todd Haynes voyeuristiska drama Carol (2015).
Delphines personlighet kan tyckas skifta lite väl tvärt i Paris. Hos familjen är hon plikttrogen och anpassar sig efter byns normer, medan hon i Paris deltar i fritagningen av en bög som spärrats in på mentalsjukhus. Men det är inte konstigare än att vi beter oss annorlunda på semester. Det betyder inte att Delphine egentligen är den bohemiska stadsbo hon blir när hon frigjorts från bylivets konservativa repression. För när en hjärtinfarkt försätter pappan i vegetativt tillstånd så återvänder hon omedelbart för att sköta gården i hans ställe.
Snarare visar filmen på hur våra personligheter formas i samspel med omgivningen. (Detta var exempelvis Stanley Milgrams slutsats efter de experiment där testpersoner förmåddes utfärda starka elstötar på andra människor: de var inte onda innerst inne, utan det var situationen som var ond.)
Carole vill dock inte ge upp Delphine och reser efter henne. Filmens andra hälft handlar om hur de rullar runt i gräset, döljer sin kärlek för bybornas blickar, och Delphines inre slitning mellan plikt och lycka. Trots det flitiga bruket av lesbiska filmtroper är det ovanligt att det är den äldre som är mindre erfaren, och som kämpar för den yngre.
Den franska feministrörelsen var inspirerad av USA:s ”women’s lib”. Här uttrycks detta eventuellt genom musiken, som förutom påträngande, romantiska stråkar består av samtida amerikanska hits som Janis Joplins Me and Bobby McGee och Move over, båda från hennes postumt utgivna album Pearl (1971).
Sexscenerna är vågade, om än inte fullt så explicita som i Blå är den varmaste färgen. Men fysiska Delphine och spirituella Carole är en trovärdig förening, mycket tack vare skådespelarnas kemi, och personporträtten är genomgående nyanserade. Delphines mamma har svårt för dotterns sexualitet, men brottas uppenbarligen med sin konservatism. Och varken Caroles pojkvän eller de andra bönderna är patriarkala tyranner. Striden äger snarare rum i Delphines eget huvud. Att bryta sig loss från sin uppväxt och kultur är romantiskt, men inte lätt – och i vissa fall kanske inte ens önskvärt.
Och likt feministerna i Paris upptäcker hon att revolutioner till slut snubblar över det gamla samhälle de sopat under mattan. Filmen verkar leka med Sigmund Freuds gamla tanke att det förträngda alltid återvänder – men med twisten att det förträngda inte behöver vara vår sexualitet, utan lika gärna kan vara de kulturer vi lämnar för att bejaka den.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
