Alexander, Cavalieratos, som arbetar deltid som lärare, har skrivit på romanen i över åtta år. Sin skrivtid har han tillbringat på Kungliga biblioteket i Stockholm.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Där sitter jag mitt i det som är samhällets minne. Behöver jag ta reda på något, så finns allt där, säger han.

Under radarn

Hans intresse för tiden då andra världskriget pågick som värst startade när han under tidigt 2000-tal läste historia under sin utbildning till lärare.

– Jag blev triggad och irriterad, fast på ett bra sätt, av att det fanns så mycket från den här tiden som har passerat under radarn, både i den vanliga historieskrivningen och i hur perioden brukar skildras i den fiktiva litteraturen och filmen, säger han.

”Släpp ingen jävel över bron” är en kärleksberättelse, där skeendet påverkas av den tid den utspelas i. Romanen startar när Sovjetunionen invaderar Finland och den avslutas ett halvår senare när Tyskland gör samma sak med Danmark. Det som omger romanens huvudpersoner, Karl och Viola, är ett samhälle där skräck och oro leder till drastiska politiska beslut och där människor matas från två håll av vinklade bilder av vad som händer.

Hitta sin plats

”Släpp ingen jävel över bron” är egentligen inte den bok som Alexander Cavalieratos hade tänkt skriva. Hans ursprungsidé var ett filmmanus eller en roman kring det politiska spelet. I den idén fanns Karl med, en vilsen ung man som kommit från en mindre bruksort till Stockholm. Karl var tänkt som en bifigur men klev fram och blev romanens huvudperson.

– Mitt fokus flyttades i och med det från dem som har makten till att handla mer om den vanliga människan. Karl är rätt typisk för en ung man som har problem att hitta sin plats i hierarkierna och problem att hitta en roll som han trivs med, säger Alexander Cavalieratos.

Romanens Karl har under tonåren gått från troende kristen till att bli kommunist. Han är medlem i Sveriges kommunistiska parti när Sovjetunionen i november 1939 gör sin inmarsch i grannlandet. Medan många av hans partivänner håller hårt fast vid sin övertygelse och de sanningar som produceras av partiets egna tidningar, så börjar Karl vackla i sin övertygelse. I samhället runt om honom sprider sig skräcken för en attack österifrån. Krigsfaran sätter delar av rättssamhället ur spel och att vara en Sovjettrogen kommunist innebär att man betraktas som en möjlig landsförrädare.

Enögd rapportering

För Alexander Cavalieratos, som under arbetet med romanen har plöjt allt från den tidens dagstidningar till forskningslitteratur,  var den polariserade bilden i media en upprörande läsning.

– Med dagens ögon är det väldigt tydligt hur det kommunistiska partiets egna tidningar hämtade sina sanningar direkt från Moskva, säger han.

Men medan Sveriges kommunister fick vinklad information från ett håll, så gick delar av övrig media i motsatt riktning.

– Aftonbladet och Nya Dagligt Allehanda, som vid den här tiden hade många läsare i Stockholm, blev under perioden väldigt Tysklandsvänliga. Det var på många sätt en enögd rapportering från båda håll, säger han.

Fångläger

I romanen är Karl en av många män som placeras i Storsien, ett läger som fanns på riktigt under den här tiden. De som betraktades som kommunister och möjliga landsförrädare togs in under förevändning att de skulle till ett beredskapsläger, men hamnade i själva verket i något som i praktiken var ett fångläger. Nätet för att fånga in möjliga landsförrädare var inte särskilt finmaskigt, så i lägret finns allt från socialdemokrater till dem som verkligen var Moskvatrogna kommunister.

– Lägret var ett av flera brådstörtade beslut som drevs igenom på grund av den skräck och oro som fanns i samhället då, säger Alexander Cavalieratos.

Alexander Cavalieratos inledde arbetet med romanen med en djupdykning i historiska fakta.

– Efter ett par år släppte jag mer av faktadelen och lät historien ha sin gång. Jag har sedan ägnat mig mycket åt att skala bort allt som inte bidrog till att föra berättelsen framåt, säger han.

Liktänkande

Alexander Cavalieratos har valt att hålla sig inom den tid när utgången av kriget fortfarande var osäker.

– Skildringar från den här tiden landar ofta i ett slut där också kriget tar slut, vilket ger en känsla av att det gick ju ändå bra till sist. Jag har inte velat hamna där, utan ville tvärtom lyfta fram den känsla av världens undergång som faktiskt fanns, säger han.

Alexander Cavalieratos känner igen typen av vinklad rapportering av nyheter i hur sociala medier i dag lockar till sig dem med en viss åsikt, och sedan förser dem med information som bekräftar det de redan tror på.

– Det bildas rum, som de som delar samma värderingar kan hålla sig inom. Många väljer sedan att aldrig lämna det
rummet, säger han.

För den som lyssnar kan här finnas varningsklockor att lyssna till.

– Det som hände då och som kan hända igen, är hur snabbt samhället påverkas. Tvångsmedelslagarna som trummades igenom var skräddarsydda för polisen. De medgav alltså ett mer obegränsat handlingsutrymme för både den öppna och den hemliga polisen.