Kärlek i apparnas tid: ”Kapitalismens logik finns inbäddad i Tinder”

Det är tidig förmiddag när vi träffas. Den samtida sociologins skygga superstjärna Eva Illouz är på blixtvisit i Sverige, inbjuden av Judisk Kultur för att delta i ett författarsamtal. Hennes besök varar mindre än 24 timmar, sedan ska hon vidare till Paris, men jag har ändå lyckats få till en träff.

I min bekantskapskrets har Eva Illouz namn funnits på mångas läppar. Själv har jag det senaste året läst hennes bok ”Därför gör kärlek ont – en sociologisk förklaring” (som kom ut på svenska 2016) flera gånger. Jag har till och med lett en studiecirkel utifrån hennes sociologiska, feministiska och antikapitalistiska analys av den romantiska kärleken. Så intressant och nydanande tycker jag att hennes forskning är. Att nu få intervjua en av mina intellektuella idoler är därför både spännande och lite nervöst. Jag är väldigt nyfiken på hur hon är som samtalspartner. Men när vi väl har slagit oss ner i fåtöljerna för att börja intervjun blir jag förvånad över hennes framtoning. Hon ger ett lite blygt intryck, en tillbakadragenhet som står i skarp kontrast till hennes pratiga, övertygande och ibland förtroliga ton i boken ”Därför gör kärlek ont”. Den redan kultförklarade boken analyserar den romantiska kärleken i senkapitalismens återvändsgränder, och har gett inspiration till seriealbum, bokcirklar, podcasts, allmänna debatter och akademiska diskussioner världen över. I stället för att presentera individuella, psykologiska förklaringsmodeller till varför kärlek gör ont, riktar Illouz i sin bok ljuset mot strukturerna i västvärldens senmoderna samhällen och hävdar att den avreglerade äktenskapsmarknaden, den fria sexualiteten och den nyliberala oändliga valfriheten påverkar våra val av partner och våra känsloliv. Och hennes slutsats är att de ofta gör oss rätt olyckliga.