”En tråkig sak med samtiden är att opinionstexterna förlorat 20 till 50 iq-punkter. Jag är inte säker på att det har med invandringen att göra, men klivet från Stig Strömholm till Irena Požar kan ändå diskuteras” skrev han. En tweet som senare plockades bort med förklaringen att han ”surnat till efter några öl”.

Irena Požar beskriver tweeten som fruktansvärd.

– Jag läste den flera gånger om för att försöka förstå skämtet, eller felskrivningen. Men det fanns ju inget sådant. Jag delade den med en kommentar om att den var gränslös mest för att se om andra skulle tolka den som jag, och de gjorde de, säger Irena Požar.

Hur har dina senaste dagar varit?

– Otroligt kärleksfulla, nästan så jag skäms! Jag har svårt att ta till mig alla fina ord jag överrösta med. Samtidigt har jag varit ledsen rent politiskt, att det är här vi är nu. Att rasbiologi viftas bort med några öl? Det är vansinnigt. Jag har känt alla känslor på skalan, kan man säga.

”Jobbat med blockknappen”

Hatsvansen hängde efter. Första kvällen och morgonen efter Per Gudmundsons tweet såg Irena Požar att många personer upprepade Bulletinmedarbetarens åsikt från sina egna konton.

– Vissa försökte dra fram gamla tweets som jag skrivit för att påvisa att jag är rasist mot vita män. Men överlag har det varit helt okej lugnt ändå, jag har lärt mig jobba mycket med block- och ignorera-knapparna.

Går det att skylla rasistiska tweets på alkohol – blir man mer rasistisk av öl?

– Nej, det går inte att skylla på det. Såklart kan berusning påverka vad man säger, hur man känner och agerar – men eftersom jag fortfarande inte fått en ordentligt ursäkt så tolkar jag det som att ölen kanske inte spelade alltför stor roll, säger Irena Požar.