– Vadå? Vad är det för fel på att vara sexig? undrar gitarristen Nigel Tufnel.
Sångaren i bandet förtydligar:
– Sex-ist-isk…
De ska senare konstatera att det är en väldigt fin linje det här mellan att vara korkad och att vara smart. Den kultförklarade mockumentären ”Spinal tap” (1984) har mer än trettio år på nacken, men samtalet hade lika gärna kunnat utspela sig på något av Hollywoods stora filmbolag 2018.
Höstens avslöjanden om Harvey Weinsteins maktmissbruk och sexuella övergrepp har skakat branschen i grunden, vilket inte bara lett till självrannsakan kring kvinnliga skådespelares arbetsförhållanden utan också väckt spekulationer om huruvida metoo kommer att påverka hur sex skildras på film framöver. För precis som de gamla 80-talsrockarna verkar det ha varit många i Hollywood som inte riktigt kunnat skilja på vad som är sexigt respektive sexistiskt.
Sexuellt våld som stapelvara
Redan innan metoo var det nämligen många som riktade kritik mot hur sexualiserat våld blivit en stapelvara i filmfabriken. Förra året gick till exempel Michelle Lovretta (som skapat science fictionserierna ”Lost Girl” och ”Killjoys”) ut i tidningen Variety och anklagade branschen för att använda våldtäkt som ett billigt knep för att ge kvinnliga karaktärer en så kallad backstory och menade att: ”Länken mellan sex och våld blivit den filmiska
motsvarigheten till ett snabbt sockerrus.”
Nu, efter metoo, har diskussionen breddats till att handla om hela narrativet kring sex. Flera branschtidningar, däribland Hollywood Reporter, spekulerar nu i om ”Fifty shades freed”, tredje filmen i den populära smisktriologin, kan komma att bli den sista ”sexiga” filmen i Hollywood. Att flera högprofilerade projekt redan lagts på is är en indikation på det. I nuläget är det till exempel oklart ifall James Franco (som anklagats för sexuella trakasserier) kommer att få göra ”Zola tells all”, en film om en ung strippa, eller om den biografiska filmen om Playboy-grundaren Hugh Hefner blir av.
Frågan är bara om den beröringsskräck som nu tycks ha uppstått är något tillfälligt eller om metoo leder till en bestående förändring i hur sexualitet skildras på bio framöver.
Ironisk tvist
En av dem som välkomnar en mer puritansk filmkultur är den amerikanske filmkritikern Brett McCracken. Han är redaktör för The Gospel Coalition, en sajt som skriver om kultur utifrån ett kristet perspektiv. Nyligen skrev han en artikel där han menade att Hollywood har sig själva att skylla för det som nu sker och att hyllade filmer som ”The Shape of water” (sex mellan amfibie och människa) och ”Call me by your name” (sex mellan män) är en del av problemet.
– Jag pekade bara på det uppenbara. Hur ironiskt är det inte att Hollywood, som varit de främsta pådrivarna av den sexualisering vi ser idag, självt skulle drabbas?
I USA finns en betydande kristen och sexualkonservativ biopublik som hämtar mycket av sin information om filmer från sajter som Movieguide. Där bedöms filmerna bedöms utifrån en särskild moralskala efter hur mycket svordomar och nakenhet de innehåller. När tortyrthrillern ”Red Sparrow” (omtalad för sina explicita sexscener) recenserades fick den till exempel högsta betyg för sin proamerikanska hållning men lägsta moralbetyg för att den innehöll tjugotre svordomar, alkohol, lögner, rökning och sex i duschen.
– Det kristna perspektivet på sex är ju inte att det är dåligt, äckligt eller fel – utan bara att det måste närmas med viss försiktighet. Om vi ska kunna återhämta oss efter metoo måste vi också kunna iaktta viss återhållsamhet.
Otippad allians
Flera gånger under intervjun använder han begreppet ”manlig blick” som en av anledningarna till varför han tycker att vissa sexskildringar är problematiska. Detta är förvånande eftersom uttrycket, ofta använt i feministiska kretsar, blivit något av ett rött skynke för många som likt Brett McCracken bekänner sig till den politiska högern. Kan metoo ha fått den kristna och feministiska rörelsen att närma sig varandra?
– Jag har tänkt jättemycket på det här under metoo. Även om vi inte vill uppnå samma saker så finns det verkligen frågor, till exempel när det gäller sexuellt våld, där kristna och feministiska aktivister faktiskt möts och om Hollywood nu bara fortsätter att prångla ut sina giftiga bilder så tror jag verkligen att fler, inte bara kristna biobesökare, kommer att se den djupa dubbelmoralen i det.
Tvingades till sexscen
En annan fråga som kommit upp i och med metoo är kvinnliga skådespelares utsatthet vid inspelning av sexscener. I december förra året gick bland annat skådespelerskan Salma Hayek ut i The New York Times och berättade om tillblivelsen av sitt drömprojekt, ”Frida” (2002).
Filmen handlar om den mexikanska konstnärinnan Frida Kahlo och producerades av Harvey Weinsteins bolag Miramax. Enligt Hayek ska han ha krävt att hon genomförde en, för filmen omotiverad, sexscen för att överhuvudtaget få slutföra projektet.
Som en direkt konsekvens av historier som denna har det brittiska skådespelarfacket Equity nu gått ut och sagt att de kommer att ta fram särskilda riktlinjer för inspelning av sexscener. Ansvarig för reglernas utformning är den brittiska koreografen och regissören Ita O’Brien som under många år arbetat med att coacha och undervisa film- och teaterbranschen i hur man arbetar med intimitet (hon har bland annat arbetat med zombiefilmen ”The girl with all the gifts”).
Enas om ramarna
På Ita O’Briens hemsida kan man se en film som visar hennes arbetsmetod. Under en sovrumsscen går två skådespelare steg för steg igenom scenen verbalt med regissören och kommer överens om när och framför allt var på kroppen de ska röra varandra. Riktlinjerna innehåller även uppmaningar om att auditions inte ska kräva nakenhet och att det ska finnas skydd tillgängliga under inspelningen för att skådespelarna ska kunna skyla sina genitalier.
Ita O’Brien menar att målet med hennes teknik är att skådespelarna ska kunna slappna av så pass mycket att de kan gestalta sex på ett trovärdigt sätt. Enligt henne är det en förutsättning för att få till riktigt heta sexscener.
– Precis som när vi koreograferar en dans eller ett slagsmål så är det till för att scenen ska kunna uppnå sitt syfte. Om de inblandade är överens om var fysisk beröring får förekomma slipper de vara oroliga för att bli tafsade på och kan istället ägna sin energi åt de känslomässiga delarna av scenen.
Improvisation duger inte
Det brittiska initiativet har redan kritiserats. Bland annat har skådespelaren Andy Serkis (känd från ”Black Panther”) kallat riktlinjerna för censur och att de hämmar kreativiteten.
– Äsch, det här handlar inte om censur. Vi vill ju bara att arbetet med sexscener ska ske på ett professionellt sätt istället för som idag då vissa regissörer verkar tro att man bara kan improvisera fram en bra sexscen, säger Ita O’Brien.
Vad som egentligen kännetecknar en bra sexscen på film verkar svårare att ringa in. Ita O’Brien kan inte riktigt ge några konkreta exempel på scener hon gillar. Hennes förhoppning är dock att metoo ska leda till att fler kvinnliga filmskapare får möjlighet att förverkliga sina projekt.
– Jag tror verkligen att det skulle leda till fler ärliga berättelser om sex. Den maskulina fantasi som så länge varit rådande och som nästan uteslutande bestått av väldigt erotiskt eller våldsamt sex fungerar ju inte längre. Jag hoppas att metoo kommer att göra så att fler kvinnor får berätta sina historier, vilket i sin tur kan leda till att vi får se mer vardagssex som ju är betydligt mer representativt för hur människors intima liv ser ut i verkligheten.
Säljer sex ännu?
Kanske har vi nu nått den punkt då vi inte lika självklart kan säga att allt sex säljer. Hollywood var metoos epicentrum och i dess efterskalv har en helt ny medvetenhet väckts kring frågor som rör sex och jämställdhet över hela världen.
Att i det läget satsa på filmer som skulle kunna uppfattas som okänsliga inför ämnet skulle naturligtvis kunna få stora konsekvenser för filmbolagen både i form av badwill och ekonomisk förlust.
Redan för trettio år sedan kom ”Spinal tap” fram till ungefär samma sak. Eller för att citera den kvinnliga representanten från skivbolaget (Fran Drescher) när hon uppdaterar bandet om de ekonomiska konsekvenserna av deras sexistiska kvinnosyn: ”Money talks. Bullshit walks!”
