Därför måste vi uppmärksamma hoten mot humanioran

År 1609 fick astronomen Galileo Galilei fast anställning med en hög lön vid Universitet i Padua, i närheten av Venedig. Den som gav honom denna trygghet var den venetianska senaten, alltså den högsta politiska makten. Anledningen till att de gjorde det var att Galilei hade gjort en uppfinning, en ny sorts stjärnkikare, som han nu erbjöd senaten monopol på. Han tog med sig senatorerna upp i klocktornet på Markusplatsen för att konkret visa hur användbar den nya kikaren var för just dessa maktens män. Med den kunde man nämligen se långt över havet och tidigt upptäcka annalkande stridsskepp. Senatorerna döpte Galileis uppfinning till ”ögonkanon”, innan den fick sin vetenskapliga benämning ”teleskop”.

Det är filosofen Sharon Rider som berättar historien om Galilei i ”Till vilken nytta? En bok om humanioras möjligheter” från 2013. Rider skriver att Galilei egentligen inte var intresserad av att upptäcka annalkande stridsskepp. Han var intresserad av himlakropparna och deras rörelser. Av att förstå universum.

Vill du fortsätta?

Bli prenumerant på ETC nyhetsmagasin!
Om du redan är det loggar du in här .