Filmrecension

Historiska dramat ”Stockholm” blev lättglömd film

Publicerad 5 juli, 2019

För en film vars hela existensberättigande ligger i att Stockholmssyndromet blev ett begrepp just efter det här rånet förklarar den inte riktigt varför Bianca tyr sig till Lars, tycker Signe Lidén. På bilden Ethan Hawke och Noomi Rapace.

Dagens ETC

Av någon anledning görs det dramakomedi av gisslantagningen på Norrmalmstorg 1973. Ethan Hawke är underhållande, men särskilt dramatiskt blir det aldrig.

Signe Lidén

Text

Stockholm, 1970-tal. Lars Nyström (Ethan Hawke) kammar mustaschen innan han stövlar in på Kreditbanken och avlossar en salva i taket. Men det är inte bara pengar han är ute efter, han vill också få sin vapendragare Gunnar släppt ur fängelset: ”Och en Mustang som den Steve McQueen körde i ”Bullitt”.

Polischefen Mattsson är snabbt på plats och blir den som förhandlar med gisslantagaren. Han är redo att göra nästan vad som helst för att stoppa dramat – och när de inte lyder honom gör han saker som i närvaro av mer lättkränkta brottslingar lätt hade kunnat sluta i gisslans död.