Protagonisten (som han kallas) har fått uppdrag att stoppa tredje världskriget från att hända. Hotet kommer från framtiden. Eller från det förflutna. Jag har inte riktigt fattat hur skiten funkar, men skurken är en ondskefull rysk vapenhandlare vid namn Andrei Sator (Kenneth Branagh, fruktansvärt felcastad) som hittat ett sätt att invertera tiden och tänker utnyttja detta för att förstöra hela världen, för att han är arg på sin fru. Eller nåt.

Protagonisten teamar upp med Neil (Robert Pattinson) för att stoppa ryssen från att få tag på en algoritm som kan hjälpa honom aktivera nio delar plutonium och… ja, det är snart knappt någon idé att försöka förstå. ”Tenet” är en film fullproppad med lyxiga actionscener som pratas sönder av fysik-mumbo-jumbo.

Det kanske låter coolt med en biljakt som utspelar sig över två tidslinjer samtidigt, där fordon flippar och exploderar baklänges och eld blir till is för att ”allt är inverterat”. Men försök låta dig uppslukas av det mästerliga hantverket när du hela tiden blir bombarderad av komplicerad information i repliker som skådespelarna ser helt vilsna ut när de levererar.

Regissören Christopher Nolan är känd för filmer där hans känsla för spektakel och stil överväger hans pompösa pretentioner och där vår uppfattning om tid och rum ställs på ända i varierande former. I bästa fall blir filmerna spänningsfyllda pussel som trollkarlsmysteriet ”The Prestige”, eller bara episka krigsfilmer som i ”Dunkirk”.

I idé och upplägg är ”Tenet” en spionthriller och mest lik Nolans dröm-kuppfilm ”Inception". En rulle där det gick att förlåta fåniga repliker som ”hans undermedvetna har militariserats” för att Nolans visuella förståelse var så stark och hans berättande var så fängslande.

”Tenet” får verkligen adrenalinet att pumpa men blir snart så oklar att den hade blivit outhärdlig utan fotot från av svenske Hoyte van Hoytema och soundtracket av svenske Ludwig Göransson. De bär upp luftslottet tillsammans med John David Washingtons som är omöjlig att slita ögonen ifrån.

Ändå är ”Tenet” så invecklad, tillkrånglad och intellektuellt inkonsekvent att de störigaste människorna på planeten kommer att dö för att bevisa varför den är ”så smart” i varje diskussion. En potentiell incel-klassiker.