Dagens ETC ber åtta författare tipsa om böcker som de själva förknippar med sommaren.
Jack Hildén
Tips: ”Bedragarens guide till kärleken” • Junot Diaz
Den dominikanske författaren Junot Diaz älskar att skriva schabloner om sviniga män från Karibien. Till den gräns att det kan bli tröttsamt till och med för mig, som älskar att läsa om sviniga män. Men han är också fantastisk emellanåt, inte minst i novellen ”Bedragarens guide till kärleken” från samlingen ”Det är så du förlorar henne”. På ett fåtal sidor skildras fem år i en mans liv, efter att han har ertappats med att vara otrogen (Diaz favoritämne) med femtio (!) olika kvinnor. Jag läste allt utan att titta upp, det var eftermiddag vid Årstaviken, och när jag var klar såg omgivningen annorlunda ut.
Lydia Sandgren
Tips: ”Illusionisten” • John Fowles
John Fowles ”Illusionisten” utspelar sig på en solgassig grekisk ö, dit berättaren kommit för att undervisa i engelska. Han träffar en excentrisk miljonär som drar in honom i ett märkligt spel. Alltsammans pågår i ett slags uppluckrat undantagstillstånd som bär sommarens mörka prägel: snarlika, heta dagar, simturer i havet, stillestånd parat med den vibrerande känslan av att vad som helst kan hända.
Hanna Nordenhök
Tips: ”Halv elva en sommarkväll” • Marguerite Duras
Har man levt länge med Marguerite Duras romaner, stött och blött dem, älskat dem, tröttnat på dem och återfunnit dem igen, vet man att sommaren är oundviklig i hennes skrivkonst. Det är bara att plocka en i raden av sommarromaner ur hennes produktion. Som ”Halv elva en sommarkväll”, denna självlysande kortroman från 1960 som också är en rafflande thriller. Maria dras under en semesterresa i Spanien med sin man, dotter och mannens älskarinna in i en parallell historia med en annan man från trakten som dödat sin otrogna hustru och nu jagas med ljus och lykta i nejderna. Speglingarna är många, prosans sug ett monster som griper tag i en och inte släpper. En sommarens centrifugalkraft som slukar allt.
Att sommarens olycksbådande oändlighet hos Duras har sin källa i den enahanda väderleken i hennes barndoms Indokina är givet. I hennes böcker är sommaren ett tillstånd mer än en årstid, en själens utmark av hetta och utplåning, av stegrad livsnärvaro vid dödens rand. Den som orkar se in i sommarens omkastande spegel blir rikligt belönad. Så som man bara blir av riktigt stora läsupplevelser.
Per I. Gedin
Tips: ”Schacknovell” • Stefan Zweig
När jag var femton år läste jag en text som gjorde djupt intryck på mig, en längre novell av den österrikiske författaren Stefan Zweig som heter ”Schacknovell”. Den handlar som titeln anger om ett schackparti – ett spel som jag inte alls ägnade mig åt. Men berättelsen var så spännande att den suttit kvar i mitt minne i alla år.
När jag för åtta år sedan fick en nyutgåva av novellen – den ingick i en samlingsvolymen ”Amok” av Stefan Zweig – tog jag boken till mitt sommarhus för att läsa om den i lugn och ro. Där har den legat ända till i sommar då jag till slut läste om den. Jag kan inte förklara varför den låg så länge oläst – kanske var jag rädd för att bli besviken och berövad denna starka läsupplevelse. Men den var lika stark nu som för många decennier sedan.
Den utspelar sig på en atlantångare och handlar om ett parti mellan en världsmästare och en passagerare som lyckas besegra mästaren – men bara en gång. Slutet på novellen skall jag inte avslöja men en sak kan jag lova, att det är oerhört spännande och har en bakgrund som innesluter en hel epok från den tid då nazisterna ännu behärskade Europa.
Sebastian Mattsson
Tips: ”Kidnappad” • Robert Louis Stevenson
Skattkammarön och Dr Jekyll och Mr Hyde får all tid i rampljuset, men för mig är ”Kidnappad” Stevensons bästa roman. Ett pojkäventyr för alla åldrar och alla kön. Föräldralöse David Balfour blir lurad på sitt rättmätiga arv av sin skrupellöse farbror och tvingas ut på en strapatsrik resa genom ett 1700-tals-Skottland i sommardräkt. För mig hör den här typen av lustläsning sommaren till. Jag blir glad bara jag tänker på ”Kidnappad” – vilket koncentrat av berättarglädje!
Jerker Virdborg
Tips: ”Människor helt utan betydelse” • Johan Kling
Den bästa sommarromanen på svenska är Johan Klings lika ödesmättade som vemodiga ”Människor helt utan betydelse” från 2009.
Marie Lundström
Tips: Antologin ”Ur Gogols kappa”
Eftersom jag skriver och läser i ensamhet, blir sommarens bästa läsning den jag delar. Det är som att förvandlas; läsarjaget blir ett öppet vi. Vi läser samma bok. Skickar runt den i familjen. Pratar om den lätt, boken finns mellan oss som en fladdrig blåvinge, sommarens flyktiga murbruk. ”Ur Gogols kappa” heter en novellsamling från 2017. En bok med åtta små tegelstenar av gamla ryska mästare. Pusjkins novell ”Snöstormen”. Gogols ”Näsan”. Berättelserna blir kvar i vårt vinter-vi medan sommaren försvinner.
Donia Saleh
Tips: ”Omega” • Johannes Anyuru
När jag flyttade till Göteborg, en sensommar för sju år sedan, och inte kände någon så satt jag mest på bibblan och ugglade. En diktsamling jag ofta, om inte alltid, drog ner från hyllan, och som jag tillslut tog hem för att aldrig lämna tillbaka var ”Omega” av Johannes Anyuru.
Det är något med hur Anyuru lyckas skildra den tryckta, betungande sommaren, som fastnar i bröstet. Och tragedierna och tristessen och snön som ligger och väntar, fast det tycks vara långt bort. I ”Omega” dör en ung, kär vän, han somnar in mellan de sterila sjukhusväggarna medan sommaren fortsätter att blomma.
Hans tankar och drömmar
har blandats ut som te
inuti den våldsamma osynliga vågen
som är en pelare
som är sommaren
(...)
Det är en skildring av en vibrant ungdom och sommaren som inte bara fyller en, utan slukar och söndrar. Samtidigt som världens katastrofer tränger sig in i havet, eller, som Anyuru skriver i dikten ”en dröm om havet”
