Recension

Guillou är starkast när han försvarar kurderna

Publicerad 19 april, 2023

Kängorna duggar tätt i Jan Guillous nya roman ”Eventuellt uppsåt – att döda ortens gangsters”. ”Men Guillou sparkar aldrig på den som ligger. Han ställer sig alltid på underdogens sida”, skriver Teodor Stig-Matz.

Bild: Zanna Nordqvist

Dagens ETC

Jan Guillous brechtska genidrag har alltid varit att han använder agentromanerna som ursäkt för att sälja in sin samhällsanalys till läsaren. Men kanske går vi miste om något på kuppen. Finns det en författare som inte får blomma ut? En sorts… Ulf Lundell? Teodor Stig-Matz önskar att journalistlegendaren Guillou vilade lite mer i dagboksskrivandet.

Teodor Stig-Matz

Ulf Lundell sitter i sitt hus på Österlen och skriver. Just nu är han inne i en lång svada om bråket med sin dotter, eller om det är något om Camilla Läckbergs bristande talang. Snart kommer han att lugna ner sig, och kan börja skriva om hur glad han är att tranorna snart anländer från sin vintersemester. Plötsligt knackar det på dörren.

Det visar sig vara Janne Bark, Uffes ständige gitarrist och vapendragare. Det senare i bokstavlig bemärkelse. Som vi har lärt oss av tidigare böcker är Stratocastern inte Barks verkliga weapon of choice. Det är en pistol av märket Sig Sauer. Gitarristen från Nynäshamn frilansar som mördarmaskin i statens tjänst, som agent med licens att döda.