Med dessa rader inleds förordet till antologin ”Berör och förstör”. Den nyutgivna boken är en spännande introduktion till svensk samtidspoesi för alla som vill bekanta sig med området. En folkbildande skatt som noga vaskats fram av poeterna Athena Farrokhzad och Kristofer Folkhammar.
– Vi har plöjt hyllor i ett par olika bibliotek och i våra egna bokhyllor. Vi listade vad vi redan hade koll på – och försökte vidga det. Vårt ledord har varit bredd, säger Kristofer Folkhammar.
Resultatet är ett imponerande spektrum av erfarenheter, åldrar, stilar och former. Här samsas transerfarenheter med dikter om krånglig kärlek, jobbiga chefer och upplevelser av exil. Allt under poetiska rubriker som ”Vi är som små nallar i helvetet” och ”För att vi var tvungna”.
– Alla ska kunna hitta någonting som de går igång på och som gör att de kan söka sig vidare sedan, säger Athena Farrokhzad.
”Viktiga är inte att förstå”
Det är i år 30 år sedan diktantologin ”Kärlek och uppror” gavs ut av En bok för alla och delades ut i svenska skolor och bibliotek. Boken ”Berör och förstör” kan ses som både en uppföljare och en hyllning till denna älskade och spridda bok.
– I förordet till ”Kärlek och uppror” uppmanades läsarna till en respektlös hållning till dikten. Klipp ut det du gillar. Stryk under det du vill. Förhåll dig till det här på det sättet som är meningsfullt för dig. Jag fick med mig det och det har varit helt avgörande för mig sedan dess. Gör vad du vill med litteraturen, älska den, gör sönder den, säger Athena Farrokhzad.
Varför ska man läsa svensk samtidspoesi?
KF: Som med all form av kultur så har poesin förmågan att spegla en och bekräfta en, att man känna igen sig på olika sätt. Den kan också utsätta en för erfarenheter och berättelser som man inte har själv. En utblick eller en inblick.
AF: I skolan håller man på mycket med läsförståelse. Men när man läser de här dikterna är det viktiga inte att man förstår. Poesin jobbar på en annan nivå än förståelse. Det är därför boken heter ”Berör och förstör”. Det är en slags läsanvisning. Det är kanske mer intressant att låta sig beröras och förstöras än att förstå. Vi är så upptagna av förståelse i våra språkliga liv i övrigt.
Poesiläsaren får det svenska språket på ett sätt som den faktiskt inte kan få i någon annan kulturform än i just poesi?
AF: Så är det verkligen. Vi poeter pratar om poesin som en slags grundforskning och en antologi synliggör det mer än något annat. Mer än en enskild diktsamling av en enskild poet.
KF: Att jag och Athena känner extra för poesin handlar mycket om att den fokuserar så känsligt på språk: hur vi kommunicerar, hur vi är i relation till varandra, hur vi berättar om världen på olika sätt. För mig är litteraturen ett ställe där jag kan öva upp en sensibilitet kring hur jag ska förhålla mig till världen.
Vilken dikt i ”Berör och förstör” ska man läsa om man vill ha något att diskutera med sina vänner?
AF: En som jag vill lyfta fram är Henrika Ringboms dikt. Den består av massor av uppmaningar till unga människor om att bara fortsätta leva. Den gör mig gråtfärdig varje gång jag läser den, för om jag hade fått den när jag var ung hade den betytt så mycket. ”Världen är värd all smärta.” ”Du behöver inte göra någonting, inte ens ge upp.” Det är både ömt och vackert, men hon föreslår också en tanke som jag inte hade tänkt innan. Det är så hårt att vara människa och ung, avgrunden bara lurar hela tiden. Det här är ett sätt som jag kan tro på. Fortsätt lev.
KF: Ja. Det är förtvivlat och ändå trösterikt.
En fras som fick mig att rycka till var ”Jag önskar att du kunde våldta mig nu//Slicka huden, ren” i dikten av Matilda Roos. Varför valde ni ut den?
AF: Den är så jävla hård. En helt fantastisk rad om att leva som ung kvinna i patriarkatet, att förhålla sig till ett hot om något som kan fullbordas. Att kalibrera det där hotet. Och att någon kommer säger ”bara gör det då”. Det är otroligt brutalt.
KF: Den går också att tolka från en queer, nedtryckt plats: där ett utlevande av sexualiteten bara tycks möjlig om man utsätts för övergrepp.
