Flatorna tar plats i rutan

Sex historier om sex unga kvinnor. Med det gemensamma att de lever i Stockholm – och att de inte är heterosexuella. I morgon har SVT:s nya serie Flator premiär.

”Bögarna har torkat sina tårar, nu är det dags för flatorna att ta plats”. Så inleds beskrivningen av tv-programmet Flator, som ska gå i SVT:s nya webb tv-satsning Flow. Producenten Lina Åström menar att det är just så – flator finns i princip aldrig representerade i media. Det ville hon och produktionsbolaget förändra.

– Om flator väl syns är det ofta något sexualiserande bakom, för oss känns det otroligt viktigt att komma bort från det. Vi ville göra en serie som visar flator som människor, bara att de inte råkar vara hetero. Tyvärr tror jag att en sådan serie behövs, säger Lina Åström.

Ingen är hetero

I serien skildras sex unga kvinnors liv under en sommar. De är alla mellan 20 och 35 år, bor i Stockholm och definierar inte sig själva som heterosexuella. Men förutom det så skiljer deras historier sig åt. Några har i princip alltid vetat att de föredrar tjejer, med någon annan först i vuxen ålder kommit fram till det. Som 32-åriga Cindy Jensen. Hon har hunnit med ett äktenskap med en man, men är nu frånskild och hoppas hitta en tjej att leva med istället. För Rebecka Tudor är situationen i princip den motsatta. Hon är präst och gift med en kvinna. Precis som Lina Åström kände hon att en serie med bara flator behövs.

– Flator syns alldeles för lite i media. Det är patriarkatets fel, säger hon.

När hon fick frågan om att vara med i serien tvekade hon inte särskilt länge.

– Jag tänkte att om min medverkan kan synliggöra mångfalden, så why not? Många har också en förlegad syn av kyrkan, inte minst när det gäller hur det är att vara homogay i kyrkan. Jag ville dela med mig av mina positiva erfarenheter, säger Rebecka Tudor.

Vill se förbi fördomar

Lina Åström menar att huvudsyftet inte har varit att krossa fördomar. Men däremot tror hon serien ändå gör det genom att skildra personerna som de är.

– Vi försöker se förbi fördomar, genom att göra rena porträtt. Det vi vill är ju att förmedla den bilden som väl egentligen är den enda rimliga, att flator inte är någon homogen grupp. Då tror jag att vissa fördomar krossas automatiskt, säger hon.

Rebecka Tudor tycker inte att hon möter så värst många fördomar. I alla fall inte för att hon är homosexuell.

– De fördomar jag möter är nog framförallt riktade mot kyrkan. Men mest blir folk positivt överraskade, att det går ihop att vara flata och präst. Men å andra sidan lever och verkar jag i Stockholm. Utmaningarna ser kanske annorlunda ut i andra delar av Sverige.

Lina Åström menar att det svåraste med serien har varit att komprimera en sommars filmande till rättvisande porträtt – och inte att inte fastna i schabloner.

– Att få fram en rättvis bild av en person är alltid en utmaning. Det är egentligen inte mycket av varje person som visas, och ändå ska karaktärernas historia berättas på den korta tiden. Men jag hoppas och tror att de kommer bli nöjda.