Förstärker normer

Enligt Kristina Hermansson är det positivt att människor med funktionsnedsättningar synliggörs inom barnlitteraturen. Men hon betonar vikten av att det görs på ett bra sätt.

– Det är så klart extra fint om det sker i en bra berättelse, och inte som ett mål i sig. Vad som spelar roll är ju inte bara vad som skildras, utan också hur. Om huvudsyftet är att spegla exempelvis hur det är att vara rullstolsburen finns en risk att framställningen snarare förstärker rådande normer än vidgar perspektiven. Människor är komplexa och även det bör synas i litteraturen, säger hon.

Det ökade antalet barn med funktionsnedsättningar inom litteraturen hänger samman med att mångfald och inkludering har blivit ett honnörsord för allt fler förlag.

– Det finns ett ökat intresse av att skildra alla slags människor. Det gäller både bakgrund, klass, hudfärg och funktionsvariationer, säger Kristina Hermansson.

Symbolisk stumhet

I den tidigare barnlitteraturen förekommer en del personer med funktionsnedsättningar, men det är oftare äldre personer. Själva funktionsvariationen kan dessutom vara laddad med en särskilt betydelse.

– Den lilla sjöjungfrun är ett exempel, då stumhet är det pris hon får betala för ett liv på land, men stumheten har där framför allt en symbolisk laddning. Sådant finns det mycket av i sagor. Det går också att lägga till sjörövare som brukar skildras med ögonlapp och träben, där attributen representerar sjöröveri snarare än funktionsnedsättningar, säger hon.

De normkritiska förlagen började komma under 00-talet. Men innan dess kom en del skildringar av barn med funktionsnedsättningar under 1970-talet.

– Då fanns det en vilja i att dokumentera och skildra verkligheten inom många områden, säger Kristina Hermansson.